Psalm 61

1 Dem Musikmeister über das Saitenspiel; von David. Höre, o Gott, mein lautes Rufen,

För sångmästaren, till strängaspel; av David. Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

2 Vom Ende der Erde ruf’ ich zu dir, da mein Herz verschmachtet. Auf einen Felsen, der mir zu hoch ist, wollest du mich führen!

Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

3 Denn du bist mir stets eine Zuflucht gewesen, ein starker Turm vor dem Feinde.

Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

4 Könnt’ ich doch allzeit weilen in deinem Zelt, im Schutze deiner Flügel mich bergen! (SELA)

Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

5 Denn du, Gott, hörst auf meine Gelübde, hast Besitz (mir) gewährt, wie die ihn erhalten, die deinen Namen fürchten.

Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

6 Füge neue Tage den Tagen des Königs hinzu, laß seine Jahre dauern für und für!

Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

7 Ewig möge er thronen vor Gottes Angesicht! Entbiete Gnade und Treue, daß sie ihn behüten!

Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

8 Dafür will ich ewig deinem Namen lobsingen, auf daß ich meine Gelübde bezahle Tag für Tag.

Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.