Psalm 61

1 Dem Musikmeister über das Saitenspiel; von David. Höre, o Gott, mein lautes Rufen,

För sångmästaren, till strängaspel; av David.

2 Vom Ende der Erde ruf’ ich zu dir, da mein Herz verschmachtet. Auf einen Felsen, der mir zu hoch ist, wollest du mich führen!

Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

3 Denn du bist mir stets eine Zuflucht gewesen, ein starker Turm vor dem Feinde.

Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

4 Könnt’ ich doch allzeit weilen in deinem Zelt, im Schutze deiner Flügel mich bergen! (SELA)

Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

5 Denn du, Gott, hörst auf meine Gelübde, hast Besitz (mir) gewährt, wie die ihn erhalten, die deinen Namen fürchten.

Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

6 Füge neue Tage den Tagen des Königs hinzu, laß seine Jahre dauern für und für!

Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

7 Ewig möge er thronen vor Gottes Angesicht! Entbiete Gnade und Treue, daß sie ihn behüten!

Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

8 Dafür will ich ewig deinem Namen lobsingen, auf daß ich meine Gelübde bezahle Tag für Tag.

Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.