Psalm 48

1 Ein Lied, ein Psalm von den Korahiten. Groß ist der HERR und hoch zu preisen

En Psalmvisa, Korah barnas. Stor är Herren, och högt berömd, uti vår Guds stad, på hans helga berg.

2 Herrlich ragt empor, die Wonne der ganzen Erde, der Zionsberg, der wahre Götterberg, die Stadt eines großen Königs.

Det berget Zion är såsom en skön telning, på hvilko hela landet tröster; på den sidone norrut ligger den stora Konungens stad.

3 Gott hat in ihren Palästen sich kundgetan als eine feste Burg.

Gud är känd i hans palats, att han beskärmaren är.

4 Denn siehe, die Könige hatten sich versammelt, waren vereint herangezogen;

Ty si, Konungar äro församlade, och med hvarannan framdragne.

5 doch als sie’s sahen, waren sie betroffen, erschraken, flohen bestürzt davon;

De hafva förundrat sig, då de detta sågo; vordo häpne och omstörta.

6 Zittern erfaßte sie dort, Angst wie ein Weib in Wehen.

Bäfvande är dem der påkommet, ångest såsom ene födande qvinno.

7 Durch einen Oststurm zertrümmertest du die stolzen Tharsisschiffe.

Du sönderbråkar skeppen i hafvet, igenom östanväder.

8 Wie wir’s gehört, so haben wir’s nun gesehen in der Stadt des HERRN der Heerscharen, unsres Gottes Stadt: Gott läßt sie auf ewig feststehn. (SELA)

Såsom vi hört hafve, så se vi det på Herrans Zebaoths stad, vår Guds stad. Gud håller honom vid magt evinnerliga. (Sela)

9 Wir gedenken, o Gott, deiner Gnade inmitten deines Tempels.

Gud, vi förbide dina godhet i ditt tempel.

10 Wie dein Name, o Gott, so reicht auch dein Ruhm bis an die Enden der Erde; mit Gerechtigkeit ist deine Rechte gefüllt.

Gud, såsom ditt Namn, så är ock ditt lof, allt intill verldenes ändar; din högra hand är full med rättfärdighet.

11 Des freue sich der Zionsberg, jubeln mögen die Töchter Judas um deiner Gerichte willen!

Berget Zion fröjde sig, och Juda döttrar vare glada, för dina rätters skull.

12 Umkreist den Zion, umwandelt ihn rings und zählt seine Türme;

Går omkring Zion och beskåder det; täljer dess torn;

13 betrachtet genau seine Bollwerke, mustert seine Paläste, damit ihr dem künftgen Geschlecht erzählet,

Gifver granna akt uppå dess murar, och upphöjer dess palats; på det man derom må förkunna för efterkommanderna.

14 daß dies ist Gott, unser Gott: immer und ewig wird er uns führen [bis zum Tode].

Ty denne Guden är vår Gud, alltid och evinnerliga; han förer oss såsom ungdomen.