Psalm 144

1 Von David. Gepriesen sei der HERR, mein Fels,

En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

2 mein Wohltäter und meine Burg, meine Feste und mein Retter, mein Schild und der, auf den ich vertraue; Völker hat er mir unterworfen!

Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

3 HERR, was ist der Mensch, daß du ihn beachtest, des Menschen Sohn, daß du seiner gedenkst?

Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

4 Der Mensch gleicht einem Hauch, seine Tage sind wie ein Schatten, der vorüberfliegt.

Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

5 HERR, neige deinen Himmel und fahre herab, rühre die Berge an, daß sie rauchen!

Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

6 Schleudre Blitze und zerstreue sie, schieß deine Pfeile ab und laß sie zerstieben!

Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

7 Strecke deine Hände aus der Höhe herab, reiß mich heraus und rette mich aus gewaltigen Fluten, aus der Hand der Söhne der Fremde,

Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

8 deren Lippen Lügen reden und deren Rechte mit Täuschung umgeht.

Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

9 Gott, ein neues Lied will (alsdann) ich dir singen, auf zehnsaitiger Harfe dir spielen:

Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

10 dir, der den Königen Sieg verleiht, der David, seinen Knecht, entrissen dem mörderischen Schwert.

Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

11 Reiß mich heraus und rette mich aus der Hand der Söhne der Fremde, deren Lippen Lügen reden und deren Rechte mit Täuschung umgeht! –

Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

12 O gib, daß unsere Söhne in ihrer Jugendkraft hochgewachsenen Setzlingen gleichen! Daß unsre Töchter seien wie schöngemeißelte Ecksäulen an prächtig gebauten Palästen!

Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

13 Daß unsre Speicher, wohlgefüllt, spenden einen Vorrat nach dem andern! Daß unser Kleinvieh sich tausendfach mehre, zehntausendfach auf unsern Triften!

Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

14 Daß unsre Rinder trächtig seien ohne Mißgeschick und ohne Fehlgeburt, keine Spaltung im Volk und kein Wehgeschrei auf unsern Straßen!

Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

15 Glückselig das Volk, dem es so ergeht! Glückselig das Volk, dessen Gott der HERR ist!

Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.