< Psalm 130 >

1 Ein Wallfahrtslied. Aus der Tiefe rufe ich, HERR, zu dir:
En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2 »Allherr, höre auf meine Stimme,
Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
3 Wenn du, HERR, Sünden behalten willst, o Allherr, wer kann bestehn!
Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4 Doch bei dir ist die Vergebung, auf daß man dich fürchte.
Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
5 Ich harre des HERRN, meine Seele harrt, und ich warte auf sein Wort;
Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6 meine Seele harrt auf den Allherrn sehnsuchtsvoller als Wächter auf den Morgen.
Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Sehnsuchtsvoller als Wächter auf den Morgen harre, Israel, auf den HERRN! Denn beim HERRN ist die Gnade und Erlösung bei ihm in Fülle,
Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
8 und er wird Israel erlösen von allen seinen Sünden.
Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

< Psalm 130 >