< Psalm 126 >
1 Ein Wallfahrtslied. Als der HERR einst Zions Mißgeschick wandte,
En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
2 Damals war unser Mund voll Lachens und unsre Zunge voll Jubels; damals sagte man unter den Heiden: »Der HERR hat Großes an ihnen getan!«
Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: "HERREN har gjort stora ting med dem."
3 Ja, Großes hatte der HERR an uns getan: wie waren wir fröhlich!
Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
4 Wende, o HERR, unser Mißgeschick gleich den Bächen im Mittagsland!
HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
5 Die mit Tränen säen, werden mit Jubel ernten.
De som så med tårar skola skörda med jubel.
6 Wohl schreitet man weinend dahin, wenn man trägt den Samen zur Aussaat; doch jubelnd kehrt man heim, mit Garben beladen.
De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.