Psalm 120

1 Ein Wallfahrtslied. Ich rief zum HERRN in meiner Not:

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 O HERR, errette mich von der Lügenlippe, von der trügerischen Zunge!

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Was wird Er dir jetzt und in Zukunft bescheren, du trügerische Zunge?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Geschärfte Kriegerpfeile samt Kohlen vom Ginsterstrauch!

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Wehe mir, daß ich als Fremdling in Mesech weile, daß ich wohne bei den Zelten von Kedar!

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Lange genug schon weile ich hier bei Leuten, die den Frieden hassen.

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Ich bin ganz friedlich gestimmt, doch was ich auch rede: sie gehen auf Krieg aus.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.