Psalm 107
1 »Danket dem HERRN, denn er ist freundlich, ja, ewiglich währt seine Gnade«:
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 so sollen die vom HERRN Erlösten sprechen, die er befreit hat aus Drangsal
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 und die er gesammelt aus den Ländern vom Aufgang her und vom Niedergang, vom Norden her und vom Meer.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Sie irrten umher in der Wüste, der Öde, und fanden den Weg nicht zu einer Wohnstatt;
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 gequält vom Hunger und vom Durst, wollte ihre Seele in ihnen verschmachten.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 und leitete sie auf richtigem Wege, daß sie kamen zu einer bewohnten Ortschaft: –
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 daß er die lechzende Seele gesättigt und die hungernde Seele gefüllt hat mit Labung.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Die da saßen in Finsternis und Todesnacht, gefangen in Elend und Eisenbanden –
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 denn sie hatten Gottes Geboten getrotzt und den Ratschluß des Höchsten verachtet,
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 so daß er ihren Sinn durch Leiden beugte, daß sie niedersanken und keinen Helfer hatten –;
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 er führte sie heraus aus Finsternis und Todesnacht und zersprengte ihre Fesseln: –
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 daß er eherne Türen zerbrochen und eiserne Riegel zerschlagen.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Die da krank waren infolge ihres Sündenlebens und wegen ihrer Verfehlungen leiden mußten –
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 vor jeglicher Speise hatten sie Widerwillen, so daß sie den Pforten des Todes nahe waren –;
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 er sandte sein Wort, sie gesund zu machen, und ließ sie aus ihren Gruben entrinnen: –
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern;
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 sie mögen Opfer des Dankes bringen und seine Taten mit Jubel verkünden!
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Die aufs Meer gefahren waren in Schiffen, auf weiten Fluten Handelsgeschäfte trieben,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 die haben das Walten des HERRN geschaut und seine Wundertaten auf hoher See.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Denn er gebot und ließ einen Sturm entstehn, der hoch die Wogen des Meeres türmte:
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 sie stiegen empor zum Himmel und fuhren hinab in die Tiefen, so daß ihr Herz vor Angst verzagte;
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 sie wurden schwindlig und schwankten wie Trunkne, und mit all ihrer Weisheit war’s zu Ende: –
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er befreite sie aus ihren Ängsten;
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 er stillte das Ungewitter zum Säuseln, und das Toben der Wogen verstummte;
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 da wurden sie froh, daß es still geworden, und er führte sie zum ersehnten Hafen: –
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern;
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 sie mögen ihn erheben in der Volksgemeinde und im Kreise der Alten ihn preisen!
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Er wandelte Ströme zur Wüste und Wasserquellen zu dürrem Land,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 fruchtbares Erdreich zu salziger Steppe wegen der Bosheit seiner Bewohner.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Wiederum machte er wüstes Land zum Wasserteich und dürres Gebiet zu Wasserquellen
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 und ließ dort Hungrige seßhaft werden, so daß sie eine Stadt zum Wohnsitz bauten
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 und Felder besäten und Weinberge pflanzten, die reichen Ertrag an Früchten brachten;
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 und er segnete sie, daß sie stark sich mehrten, und ließ ihres Viehs nicht wenig sein.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Dann aber nahmen sie ab und wurden gebeugt durch den Druck des Unglücks und Kummers;
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 »über Edle goß er Verachtung aus und ließ sie irren in pfadloser Öde«.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Den Armen aber hob er empor aus dem Elend und machte seine Geschlechter wie Kleinviehherden.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 »Die Gerechten sehen’s und freuen sich, alle Bosheit aber muß schließen ihren Mund«.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Wer ist weise? Der beachte dies und lerne die Gnadenerweise des HERRN verstehn!
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
