< Klagelieder 5 >
1 Gedenke, HERR, dessen, was uns widerfahren ist! Blicke her und sieh unsere Schmach!
Jehovah ô, tsarovy izay nanjo anay; Hevero sy diniho ny latsa mahazo anay.
2 Unser Erbbesitz ist an Fremde übergegangen, unsere Häuser an Ausländer.
Ny lovanay dia afindra ho an’ ny vahiny ary ny tranonay ho an’ ny hafa firenena.
3 Waisen sind wir geworden, vaterlos, unsere Mütter sind wie Witwen.
Efa kamboty izahay ka tsy manan-dray, ny reninay dia toy ny mpitondra-tena.
4 Unser Wasser trinken wir um Geld, nur gegen Zahlung erhalten wir unser eignes Holz.
Na dia ny loharanonay aza dia andoavanay vola vao azonay isotroana, ary ny kitay hazonay dia vidinay vao azo.
5 Unsere Verfolger sitzen uns auf dem Nacken, und sind wir ermattet, gönnt man uns keine Ruhe.
Rambondrambonan’ ny mpanenjika amin’ ny hatokay izahay; Reraka izahay fa tsy manam-pitsaharana.
6 Den Ägyptern haben wir die Hand gereicht und den Assyrern, um uns satt zu essen. –
Nanolo-tanana tamin’ ny Egyptiana sy ny Asyriana izahay mba ho voky hanina.
7 Unsere Väter, die gesündigt haben, sind nicht mehr: wir müssen ihre Verschuldungen büßen.
Nanota ny razanay tsy etỳ intsony izy; Ary izahay no mivesatra ny helony.
8 Knechte herrschen über uns: niemand entreißt uns ihrer Hand.
Andevo no manapaka anay; Tsy misy manafaka anay amin’ ny tànany.
9 Mit Lebensgefahr schaffen wir unser Brot herein, in Angst vor dem Schwert der Wüstenbewohner.
Noho ny sabatra mamely any an-efitra dia manao vy very ny ainay izahay vao mahazo hanina.
10 Unsere Haut glüht wie ein Ofen von der Fieberglut des Hungers.
Mahamay toy ny fatana ny hodi-tray noho ny fahamaimaizana avy amin’ ny mosary.
11 Ehefrauen haben sie in Zion geschändet, Jungfrauen in den Städten Judas.
Nosavihina ny vehivavy tao Ziona ary ny virijina tao amin’ ny tanànan’ ny Joda.
12 Fürsten sind von ihrer Hand gehenkt worden, das Ansehn der Ältesten wird nicht geachtet.
Nahantona tamin’ ny tànany ny lehibe; Ary ny antitra tsy mba nohajaina.
13 Jünglinge müssen die Handmühle schleppen, und Knaben wanken unter Lasten von Holz.
Ny zatovo nitondra ny fikosoham-bary; Ary ny ankizy madinika nivembena nitondra ny hazo.
14 Die Alten bleiben fern vom Stadttor, die Jungen von ihrem Saitenspiel.
Ny loholona tsy misy eo am-bavahady, ary ny zatovo tsy mitendry zava-maneno intsony.
15 Geschwunden ist die Freude unsers Herzens, unser Reigentanz hat sich in Trauer verwandelt.
Ny hafalian’ ny fonay dia nitsahatra, ary ny dihinay niova ho fitomaniana.
16 Die Krone ist uns vom Haupt gefallen: wehe uns, daß wir gesündigt haben!
Efa afaka ny satro-boninahitra tamin’ ny lohanay; Idiran-doza izahay, fa efa nanota!
17 Darob ist unser Herz krank geworden, darüber sind unsere Augen umdüstert:
Ary noho izany dia reraka ny fonay, eny, noho izany dia maizina ny masonay,
18 über den Zionsberg, der verödet daliegt, auf dem die Füchse ihr Wesen treiben.
Noho ny amin’ ny tendrombohitra Ziona, izay efa lao sady ikarenjen’ ny amboahaolo.
19 Du aber, HERR, thronst in Ewigkeit, dein Herrscherstuhl steht fest von Geschlecht zu Geschlecht.
Jehovah ô, ianao no mipetraka mandrakizay, eny, ny seza fiandriananao no maharitra hatramin’ ny taranaka fara mandimby.
20 Warum willst du uns vergessen für immer, uns verlassen lebenslang?
Ahoana no dia anadinoanao anay mandrakizay sy ahafoizanao anay andro lava?
21 Führe uns, HERR, zu dir zurück, daß wir umkehren! Laß unsere Tage erneuert werden wie vor alters!
Jehovah ô, ampivereno aminao izahay, mba hiverenanay; Havaozy ho toy ny fahiny ny andronay.
22 Oder hast du uns gänzlich verworfen? Zürnst du uns unversöhnlich?
Moa dia nandà anay tokoa va Hianao sy tezitra aminay indrindra?