< Job 18 >
1 Da nahm Bildad von Suah das Wort und sagte:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 »Wie lange wollt ihr noch Jagd auf (bloße) Worte machen? Nehmt Verstand an: dann wollen wir reden!
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Warum werden wir den vernunftlosen Tieren gleichgeachtet, von euch als vernagelt angesehen?
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 Du, der in seinem Zorn sich selbst zerfleischt – soll um deinetwillen die Erde menschenleer werden und der Fels von seiner Stelle wegrücken?«
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 »Jawohl, das Licht des Frevlers wird erlöschen und die Flamme seines Herdfeuers nicht mehr leuchten;
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 das Licht wird dunkel werden in seinem Zelt, und seine Leuchte erlischt über ihm;
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 seine sonst so rüstigen Schritte werden kurz, und seine eigenen Anschläge bringen ihn zu Fall;
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 denn er wird von seinen eigenen Füßen ins Netz getrieben, und auf Fallgittern wandelt er dahin.
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 Die Schlinge erfaßt seine Ferse, der Fallstrick hält ihn fest;
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 am Boden liegt das Fanggarn für ihn verborgen, und die Falle wartet seiner auf dem Pfade.
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Ringsum ängstigen ihn Schrecknisse und hetzen ihn auf Schritt und Tritt.
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 Das ihm bestimmte Unheil hungert nach ihm, und das Verderben steht zu seinem Sturz bereit.
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 Es frißt die Glieder seines Leibes, es frißt seine Glieder der erstgeborene Sohn des Todes.
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 Herausgerissen wird er aus seinem Zelt, wo er sich sicher fühlte, und es treibt ihn hin zum König der Schrecken.
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 In seinem Zelt haust eine Bewohnerschaft, die nicht zu ihm gehört; Schwefel wird auf seine Wohnstätte gestreut.
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 Unten verdorren seine Wurzeln, und oben verwelken seine Zweige.
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 Das Andenken an ihn verschwindet von der Erde, und kein Name verbleibt ihm draußen weit und breit;
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 er stößt ihn aus dem Licht in die Finsternis hinaus und verjagt ihn vom Erdenrund.
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 Nicht Sproß noch Schoß bleibt ihm in seinem Volk erhalten, und kein Überlebender findet sich in seinen Wohnsitzen.
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 Ob seinem Gerichtstage schaudern die im Westen Wohnenden, und die Leute im Osten erfaßt Entsetzen.
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Ja, so ergeht es den Wohnungen des Frevlers und so der Stätte des Gottesverächters!«
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.