< Jesaja 15 >
1 Gottesspruch über die Moabiter: Ach! Über Nacht ist Ar zerstört, Moab vernichtet! Ach! Über Nacht ist Kir zerstört, Moab vernichtet!
Ti pakaammo maipanggep iti Moab. Pudno, iti maysa a rabii ket mabaybay-an ken madadael ti Ar iti Moab; pudno, iti maysa a rabii ket mabaybay-an ken madadael ti Kir iti Moab.
2 Bajith und Dibon steigen zu den Opferhöhen hinauf, um zu weinen; auf dem Nebo und in Medeba wehklagt Moab; auf all ihren Häuptern ist eine Glatze, alle Bärte sind abgeschoren.
Simmang-atda iti templo, ket simmang-at dagiti tattao ti Dibon kadagiti nangato a lugar tapno agsangitda; dungdung-awan ti Moab ti Nebo ken ti Medeba. Nakuskusan amin dagiti uloda ken naahitan amin dagiti barbasda.
3 Auf ihren Gassen gürtet man sich Sackleinen um, auf ihren Dächern und ihren Marktplätzen jammert alles und zerfließt in Tränen.
Kadagiti kalsadada ket nakakawesda iti nakersang a lupot; kadagiti tuktok ti babbalayda ken kadagiti plasada, agdungdung-aw amin dagiti tattao, agar-arubos dagiti luluada.
4 Hesbon und Eleale schreien: bis Jahaz hört man ihren Weheruf; darob erheben die gerüsteten Krieger Moabs Geschrei, ihr Mut verzagt in ihnen.
Nagpaarayat ti Hesbon ken Eleale; mangngeg agingga iti Jaaz ti timekda. Kasta met a nagpaarayat dagiti soldado ti Moab; agtigtigergerda.
5 Mein Herz jammert um Moab: seine Flüchtlinge erreichen schon Zoar, schon Eglath-Schelischija. Ach, die Steige nach Luhith steigt man unter Weinen hinan! Ach, auf dem Wege nach Horonaim erhebt man Geschrei über den Zusammenbruch!
Sangsangitan iti pusok ti Moab; nagkamang idiay Zoar ken idiay Eglat Selisia dagiti tattaona a naglibas. Sumangsang-atda nga agsangsangit iti sang-atan ti Luhit; iti dalan nga agturong idiay Horonaim ket agdungdung-awda iti napigsa gapu iti pannakadadaelda.
6 Ach, die Wasser von Nimrim werden zu Wüsteneien! Denn verdorrt ist das Gras, der Rasen verwelkt, das Grün verschwunden.
Nagmagan ti danum iti Nimrim; nalaylay ti ruot ken matay ti katubtubo a ruot; awanen ti nalangto.
7 Darum tragen sie den Besitz, der ihnen übriggeblieben ist, und ihre ersparte Habe über den Weidenbach hinüber.
Ti kinawadwad a nagun-od ken naurnongda ket ipandanto iti ballasiw ti waig dagiti karawawe.
8 Ach, das Wehgeschrei macht die Runde im ganzen Gebiet der Moabiter! Bis Eglaim dringt ihr Jammern und bis Beer-Elim ihre Wehklage!
Nagwaras ti panagsangit iti aglawlaw ti teritorio ti Moab; ti dungdung-aw ket dimmanon agingga iti Eglaim ken Beerelim.
9 Ach, die Wasser von Dimon sind voll Blut! Denn ich verhänge über Dimon noch weiteres Unheil: einen Löwen für die Flüchtlinge der Moabiter und für den im Lande gebliebenen Überrest!
Ta nalaokan iti dara ti danum ti Dimon; ngem mangiyegak pay iti nakarkaro a didigra iti Dimon. Darupento ti leon dagiti aglibas manipud iti Moab ken kasta met dagiti nabatbati iti daga.