< 2 Mose 5 >
1 Hierauf gingen Mose und Aaron hin und sagten zum Pharao: »So hat der HERR, der Gott Israels, gesprochen: ›Laß mein Volk ziehen, damit sie mir ein Fest in der Wüste feiern!‹«
MAHOPE iho, hele aku la o Mose laua o Aarona, a hai aku la ia Parao, Ke i mai nei o Iehova ke Akua o ka Iseraela penei, E hookuu mai oe i ko'u poe kanaka, i ahaaina lakou na'u ma ka waonahele.
2 Der Pharao aber antwortete: »Wer ist der HERR, daß ich seinen Befehlen gehorchen und Israel ziehen lassen müßte? Ich kenne (diesen) HERRN nicht und will auch Israel nicht ziehen lassen.«
I mai la o Parao, Owai la o Iehova i hoolohe ai au i kona leo, e hookuu aku ai i ka Iseraela? Aole au i ike ia Iehova, aole hoi au e hookuu aku i ka Iseraela.
3 Da entgegneten sie: »Der Gott der Hebräer ist uns erschienen; wir möchten nun drei Tagereisen weit in die Wüste ziehen und dem HERRN, unserm Gott, dort Schlachtopfer darbringen, damit er uns nicht mit der Pest oder mit dem Schwert heimsucht!«
I aku la laua, ua halawai mai me makou ke Akua o ka poe Hebera; no ia mea, e hookuu oe ia makou e hele i ka waonahele, i kahi ekolu la hiki, e kaumaha aku ai na Iehova o ko makou Akua, o kau mai ia maluna o makou i ke ahulau a me ka pahikaua.
4 Aber der König von Ägypten erwiderte ihnen: »Warum wollt ihr, Mose und Aaron, das Volk von seiner Arbeit abziehen? Geht an eure Frondienste!«
I mai la ke alii o Aigupita ia laua, No ke aha la olua, e Mose a me Aarona, e hooki nei i kanaka i ka lakou hana? E hoi oukou ma ko oukou luhi.
5 Dann fuhr der Pharao fort: »Es gibt schon genug Gesindel im Land; und da wollt ihr sie noch von ihren Frondiensten feiern lassen?!«
Olelo mai la o Parao, Aia hoi, ua nui loa na kanaka o ka aina, a ke hooki nei olua ia lakou i ko lakou luhi.
6 An demselben Tage erteilte dann der Pharao den Fronvögten und Aufsehern des Volkes den Befehl:
Ia la no, kauoha mai la o Parao i na lunahooluhi o na kanaka; a me ko lakou mau luna iho, i mai la,
7 »Ihr sollt dem Volk nicht mehr wie bisher Stroh zur Anfertigung der Ziegel liefern! Sie sollen selbst hingehen und sich Stroh zusammensuchen!
Mai haawi hou aku i ka mauu i kanaka no na pohakulepo, e like mamua. E hele lakou e hoiliili i ka lakou mauu.
8 Dabei sollt ihr ihnen aber dieselbe Zahl von Ziegeln, die sie bisher gefertigt haben, auferlegen, ohne etwas davon zu erlassen! Denn sie sind träge; darum schreien sie immerfort: ›Wir wollen hinziehen und unserm Gott Opfer darbringen!‹
A o ka nui o na pohakulepo a lakou i hana'i mamua, pela oukou e haawi hou aku ai ia lakou; mai hoemi iki ia mea; no ka mea, ua molowa lakou: no ia mea, ke uwe mai nei lakou, i ka i ana mai, E hele makou e kaumaha aku na ko makou Akua.
9 Die Arbeit soll den Leuten erschwert werden, damit sie daran zu schaffen haben und nicht auf Lügenreden achten!«
E kau i ka hana kaumaha maluna o na kanaka, i hana aku ai lakou ilaila, i hoolohe ole ai hoi lakou i na olelo wahahee.
10 Da gingen die Fronvögte und Aufseher des Volkes hinaus und sagten zum Volk: »So hat der Pharao befohlen: ›Ich lasse euch hinfort kein Stroh mehr liefern:
Hele aku la na lunahooluhi o na kanaka, a me ko lakou poe luna iho, olelo ae la i kanaka, i ae la, Ke i mai nei o Parao penei, Aole au e haawi aku i mauu ia oukou.
11 geht selbst hin und holt euch Stroh, wo ihr es findet! Doch von eurer Arbeit wird euch nichts erlassen.‹«
E hele oukou, e kii i mauu na oukou iho i kahi e loaa'i ia oukou; no ka mea, aole loa e hoemi iki ia ka oukou mea hana.
12 Da zerstreute sich das Volk im ganzen Lande Ägypten, um Stoppeln zu sammeln zu Häckerling;
No ia mea, auwana wale aku no na kanaka ma ka aina a pau o Aigupita, e hoiliili i ka opala i mauu.
13 die Fronvögte aber drängten sie mit der Forderung: »Ihr müßt Tag für Tag die volle Arbeit leisten wie früher, als es noch Stroh gab.«
Wikiwiki mai la na lunahooluhi, i mai la ia lakou, E hoolawa i ka oukou hana, i ka hana o kela la o keia la, e like me ka wa mauu.
14 Und die israelitischen Aufseher, welche die Fronvögte des Pharaos über sie gesetzt hatten, erhielten Stockschläge, und man sagte zu ihnen: »Warum habt ihr weder gestern noch heute euren bestimmten Satz Ziegel fertiggestellt wie früher?«
A o na luna o na mamo a Iseraela, o ka poe i hoonohoia maluna o lakou e na lunahooluhi o Parao, ua hahauia mai lakou, me ka ninauia mai, No ke aha la oukou i hoolawa ole ai i ka oukou hana i na pohakulepo inehinei, a i keia la hoi, e like mamua?
15 Da gingen die israelitischen Aufseher hin und wehklagten beim Pharao mit den Worten: »Warum behandelst du deine Knechte so?
Hele aku la na luna o na mamo a Iseraela, a uwe aku la ia Parao, i aku la, No ke aha la oe e hana mai ai pela i kau poe kauwa nei?
16 Stroh wird deinen Knechten nicht mehr geliefert, und doch heißt es: ›Schafft Ziegel!‹ Und nun werden deine Knechte sogar geschlagen, und die Schuld wird auf dein Volk geschoben!«
Aole i haawiia mai ka mauu i kau poe kauwa, a ke i mai nei lakou ia makou, E hana oukou i na pohakulepo: aia hoi, ua hahauia mai nei kau poe kauwa: aka, no kou poe kanaka iho ka hewa.
17 Er aber antwortete: »Träge seid ihr, träge! Darum sagt ihr: ›Wir möchten hinziehen, um dem HERRN zu opfern.‹
I mai la kela, Ua palela oukou, ua palela oukou; no ia mea, ke olelo mai nei oukou, E hookuu mai oe ia makou e hele, e kaumaha aku na Iehova.
18 Und nun marsch an die Arbeit! Stroh wird euch nicht geliefert, aber die festgesetzte Zahl von Ziegeln habt ihr zu liefern!«
E hele hoi oukou pela e hana, no ka mea, aole loa e haawiia'ku ka mauu na oukou, aka, e hoolawa oukou i ka hana o na pohakulepo.
19 So sahen sich denn die israelitischen Aufseher in eine üble Lage versetzt, nämlich (ihren Volksgenossen) sagen zu müssen: »Von den Ziegeln, die ihr Tag für Tag zu liefern habt, dürft ihr keinen Abzug machen!«
Ike iho la na luna o na mamo a Iseraela, ua nui ko lakou pilikia, i ka i ana mai, Mai hoemi iki oukou i na pohakulepo i ka oukou hana ana i kela la i keia la.
20 Als sie nun aus dem Palast des Pharaos herauskamen, stießen sie auf Mose und Aaron, die auf sie warteten.
Halawai lakou me Mose laua o Aarona, e ku ana ma ke alanui i ko lakou hele ana mai, mai o Parao mai.
21 Da sagten sie zu ihnen: »Der HERR möge es euch gedenken und euch dafür richten, daß ihr uns beim Pharao und seinen Beamten ganz verhaßt gemacht und ihnen das Schwert in die Hand gegeben habt, uns umzubringen!«
I ae la lakou ia laua, E nana mai o Iehova ia olua, a e hoahewa mai; no ka mea, ua hoolilo olua i ko makou ala i mea pilau imua o Parao, a imua o kana poe kauwa, i ka haawi ana i ka pahikaua maloko o ko lakou lima, e pepehi mai ai ia makou.
22 Da wandte sich Mose wieder an den HERRN und sagte: »Herr! Warum läßt du diesem Volk solches Unheil widerfahren? Warum hast du mich hergesandt?
Hoi hou aku la o Mose io Iehova la, i aku la ia ia, E ka Haku e, no ke aha la oe i hana ino mai ai i keia poe kanaka? No ke aha la oe i hoouna mai nei ia'u?
23 Denn seitdem ich zum Pharao gegangen bin, um in deinem Namen zu reden, hat er dies Volk erst recht mißhandelt, und du hast zur Rettung deines Volkes nichts getan!«
No ka mea, mai ka manawa a'u i hele aku ai io Parao la e olelo aku ma kou inoa, ua hana ino mai kela i keia poe kanaka, aole hoi oe i hookuu iki mai i kou poe kanaka.