2 Samuel 22
1 Das folgende Lied richtete David an den HERRN zu der Zeit, als der HERR ihn aus der Hand aller seiner Feinde und (besonders) aus der Hand Sauls errettet hatte. Er betete (damals):
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Der HERR ist mein Fels, meine Burg und mein Erretter;
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Gott ist mein Fels, zu dem ich mich flüchte, mein Schild und das Horn meines Heils, mein fester Turm und meine Zuflucht, mein Erretter, der von Gewalttat mich rettet.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Den Preiswürdigen rufe ich an, den HERRN: so werd’ ich von meinen Feinden errettet.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Denn die Wogen des Todes hatten mich umringt, die Ströme des Unheils schreckten mich,
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 In meiner Angst rief ich zum HERRN und schrie um Hilfe zu meinem Gott; da vernahm er in seinem Palast mein Rufen, und mein Notschrei drang zu seinen Ohren.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Da wankte und schwankte die Erde, des Himmels Grundfesten bebten und wankten hin und her, denn er war zornentbrannt;
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Rauch stieg auf aus seiner Nase, und fressendes Feuer drang aus seinem Munde, glühende Kohlen sprühten von ihm aus.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Er neigte den Himmel und fuhr herab, Wolkennacht lag unter seinen Füßen;
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Er fuhr auf dem Cherub und flog daher und schoß herab auf den Fittichen des Sturms;
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Finsternis machte er rings um sich her zu seinem Gezelt, Regendunkel, dichtes Gewölk;
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 aus dem Glanz vor ihm her brannten Feuerflammen.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Dann donnerte der HERR vom Himmel her, der Höchste ließ seine Stimme erschallen;
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 er schoß seine Pfeile ab und zerstreute sie, schleuderte Blitze und schreckte sie.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Da wurden sichtbar die Tiefen des Meeres und aufgedeckt die Grundfesten der Erde durch das Schelten des HERRN, von dem Zornesschnauben seiner Nase.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Er streckte die Hand herab aus der Höhe, ergriff mich, zog mich heraus aus den großen Fluten,
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 entriß mich meinem starken Feinde, meinen Widersachern, die zu stark mir waren.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Sie hatten mich überfallen an meinem Unglückstage, doch der HERR ward mir zur Stütze;
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 er führte mich heraus auf weiten Raum, riß mich heraus, weil er Wohlgefallen an mir hatte.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Der HERR hat mir gelohnt nach meiner Gerechtigkeit, nach der Reinheit meiner Hände mir vergolten;
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 denn ich habe innegehalten die Wege des HERRN und bin von meinem Gott nicht treulos abgefallen;
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 nein, alle seine Rechte haben mir vor Augen gestanden, und von seinen Geboten bin ich nicht abgewichen.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 So bin ich unsträflich vor ihm gewandelt und hab’ mich vor jeder Verschuldung gehütet;
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 drum hat mir der HERR vergolten nach meiner Gerechtigkeit, nach meiner Reinheit, die seinen Augen sichtbar war.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Gegen den Guten erweist du dich gütig, gegen den Redlichen zeigst du dich redlich,
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 gegen den Reinen erweist du dich rein, doch gegen den Falschen zeigst du dich enttäuschend;
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 denn du schaffst demütigen Leuten Hilfe, aber stolze Augen erniedrigst du.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Ja, du bist meine Leuchte, o HERR; und mein Gott erhellt meine Finsternis.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Denn mit dir überrenne ich Feindesscharen, mit meinem Gott überspringe ich Mauern.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Dieser Gott – sein Walten ist vollkommen, die Worte des HERRN sind lauter, ein Schild ist er allen, die zu ihm sich flüchten.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Denn wer ist Gott außer dem HERRN und wer ein Fels als nur unser Gott?,
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 dieser Gott, der mit Kraft mich gegürtet und der meinen Weg ohn’ Anstoß gemacht;
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 der mir Füße verliehen den Hirschen gleich und mich sicher auf Bergeshöhen gestellt;
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 der meine Hände streiten gelehrt, daß meine Arme den ehernen Bogen spannten.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Du reichtest mir deinen schützenden Schild, und deine Gnade machte mich groß.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Du schafftest weiten Raum meinen Schritten unter mir, und meine Knöchel wankten nicht.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Ich verfolgte meine Feinde, vertilgte sie und kehrte nicht um, bis ich sie vernichtet;
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 ich vernichtete und zerschmetterte sie, daß sie nicht wieder aufstehn konnten: sie sanken unter meine Füße nieder.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Und du gürtetest mich mit Kraft zum Streit, beugtest unter mich, die sich gegen mich erhoben;
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 du triebst meine Feinde vor mir in die Flucht, und alle, die mich haßten, vernichtete ich.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Sie blickten nach Hilfe umher – doch da war kein Helfer – zum HERRN – doch er hörte sie nicht;
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 ich zermalmte sie wie Staub auf dem Boden, wie Kot auf den Gassen zertrat, zerstampfte ich sie.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Du hast mich aus meines Volkes Fehden errettet, mich zum Oberhaupt von Völkern eingesetzt: Völker, die ich nicht kannte, dienen mir;
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 die Söhne des Auslands huldigen mir, aufs bloße Wort gehorchen sie mir;
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 die Söhne des Auslands sinken mutlos hin und kommen zitternd hervor aus ihren Schlössern.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Der HERR lebt: gepriesen sei mein Hort!, und erhaben ist der Gott, der Fels meines Heils,
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 der Gott, der mir Rache verliehen und die Völker unter meine Herrschaft gezwungen,
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 der mich von meinen Feinden frei gemacht und über meine Widersacher mich erhöht, von dem Mann der Gewalttat mich befreit hat!
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Drum will ich dich preisen, HERR, unter den Völkern und deinem Namen lobsingen,
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 dir, der seinem Könige großes Heil verleiht und Gnade an seinem Gesalbten übt, an David und seinem Hause ewiglich!
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
