Psalm 90

1 Ein Gebet Mose's, des Mannes Gottes. Herr, Gott, du bist unsre Zuflucht für und für.

En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Ehe denn die Berge wurden und die Erde und die Welt geschaffen wurden, bist du, Gott, von Ewigkeit zu Ewigkeit,

Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 der du die Menschen lässest sterben und sprichst: Kommt wieder, Menschenkinder!

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

4 Denn tausend Jahre sind vor dir wie der Tag, der gestern vergangen ist, und wie eine Nachtwache.

Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 Du lässest sie dahinfahren wie einen Strom; sie sind wie ein Schlaf, gleichwie ein Gras, das doch bald welk wird,

Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 das da frühe blüht und bald welk wird und des Abends abgehauen wird und verdorrt.

det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Das macht dein Zorn, daß wir so vergehen, und dein Grimm, daß wir so plötzlich dahinmüssen.

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 Denn unsere Missetaten stellst du vor dich, unsre unerkannte Sünde ins Licht vor deinem Angesicht.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Darum fahren alle unsere Tage dahin durch deinen Zorn; wir bringen unsre Jahre zu wie ein Geschwätz.

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 Unser Leben währet siebzig Jahre, und wenn's hoch kommt, so sind's achtzig Jahre, und wenn's köstlich gewesen ist, so ist es Mühe und Arbeit gewesen; denn es fährt schnell dahin, als flögen wir davon.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Wer glaubt aber, daß du so sehr zürnest, und wer fürchtet sich vor solchem deinem Grimm?

Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 Lehre uns bedenken, daß wir sterben müssen, auf daß wir klug werden.

Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 HERR, kehre doch wieder zu uns und sei deinen Knechten gnädig!

HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Fülle uns früh mit deiner Gnade, so wollen wir rühmen und fröhlich sein unser Leben lang.

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Erfreue uns nun wieder, nachdem du uns so lange plagest, nachdem wir so lange Unglück leiden.

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Zeige deinen Knechten deine Werke und deine Ehre ihren Kindern.

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 Und der HERR, unser Gott, sei uns freundlich und fördere das Werk unsrer Hände bei uns; ja, das Werk unsrer Hände wolle er fördern!

Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.