Psalm 81
1 Auf der Gittith, vorzusingen, Asaphs. Singet fröhlich Gott, der unsre Stärke ist; jauchzt dem Gott Jakobs!
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Hebet an mit Psalmen und gebet her die Pauken, liebliche Harfen mit Psalter!
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Blaset im Neumond die Posaune, in unserm Fest der Laubhütten!
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Denn solches ist die Weise in Israel und ein Recht des Gottes Jakobs.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Solche hat er zum Zeugnis gesetzt unter Joseph, da sie aus Ägyptenland zogen und fremde Sprache gehört hatten,
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 da ich ihre Schulter von der Last entledigt hatte und ihre Hände der Körbe los wurden.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 Da du mich in der Not anriefst, half ich dir aus; ich erhörte dich, da dich das Wetter überfiel, und versuchte dich am Haderwasser. (Sela)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Höre, mein Volk, ich will unter dir zeugen; Israel, du sollst mich hören,
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 daß unter dir kein anderer Gott sei und du keinen fremden Gott anbetest.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Ich bin der HERR, dein Gott, der dich aus Ägyptenland geführt hat: Tue deinen Mund weit auf, laß mich ihn füllen!
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Aber mein Volk gehorcht nicht meiner Stimme, und Israel will mich nicht.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 So habe ich sie gelassen in ihres Herzens Dünkel, daß sie wandeln nach ihrem Rat.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Wollte mein Volk mir gehorsam sein und Israel auf meinem Wege gehen,
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 so wollte ich ihre Feinde bald dämpfen und meine Hand über ihre Widersacher wenden,
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 und denen, die den HERRN hassen, müßte es wider sie fehlen; ihre Zeit aber würde ewiglich währen,
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 und ich würde sie mit dem besten Weizen speisen und mit Honig aus dem Felsen sättigen.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
