Psalm 78
1 Eine Unterweisung Asaphs. Höre, mein Volk, mein Gesetz; neigt eure Ohren zu der Rede meines Mundes!
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Ich will meinen Mund auftun zu Sprüchen und alte Geschichten aussprechen,
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 die wir gehört haben und wissen und unsre Väter uns erzählt haben,
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 daß wir's nicht verhalten sollten ihren Kindern, die hernach kommen, und verkündigten den Ruhm des HERRN und seine Macht und seine Wunder, die er getan hat.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Er richtete ein Zeugnis auf in Jakob und gab ein Gesetz in Israel, das er unsern Vätern gebot zu lehren ihre Kinder,
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 auf daß es die Nachkommen lernten und die Kinder, die noch sollten geboren werden; wenn sie aufkämen, daß sie es auch ihren Kinder verkündigten,
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 daß sie setzten auf Gott ihre Hoffnung und nicht vergäßen der Taten Gottes und seine Gebote hielten
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 und nicht würden wie ihre Väter, eine abtrünnige und ungehorsame Art, welchen ihr Herz nicht fest war und ihr Geist nicht treulich hielt an Gott,
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 wie die Kinder Ephraim, die geharnischt den Bogen führten, abfielen zur Zeit des Streits.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Sie hielten den Bund Gottes nicht und wollten nicht in seinem Gesetz wandeln
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 und vergaßen seiner Taten und seiner Wunder, die er ihnen erzeigt hatte.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Vor ihren Vätern tat er Wunder in Ägyptenland, im Felde Zoan.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Er zerteilte das Meer und ließ sie hindurchgehen und stellte das Wasser wie eine Mauer.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Er leitete sie des Tages mit einer Wolke und des Nachts mit einem hellen Feuer.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Er riß die Felsen in der Wüste und tränkte sie mit Wasser die Fülle
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 und ließ Bäche aus den Felsen fließen, daß sie hinabflossen wie Wasserströme.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Dennoch sündigten sie weiter gegen ihn und erzürnten den Höchsten in der Wüste
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 und versuchten Gott in ihrem Herzen, daß sie Speise forderten für ihre Seelen,
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 und redeten gegen Gott und sprachen: “Ja, Gott sollte wohl können einen Tisch bereiten in der Wüste?
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Siehe, er hat wohl den Felsen geschlagen, daß Wasser flossen und Bäche sich ergossen; aber wie kann er Brot geben und seinem Volke Fleisch verschaffen?”
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 Da nun das der HERR hörte, entbrannte er, und Feuer ging an in Jakob, und Zorn kam über Israel,
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 daß sie nicht glaubten an Gott und hofften nicht auf seine Hilfe.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Und er gebot den Wolken droben und tat auf die Türen des Himmels
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 und ließ das Man auf sie regnen, zu essen, und gab ihnen Himmelsbrot.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Sie aßen Engelbrot; er sandte ihnen Speise die Fülle.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Er ließ wehen den Ostwind unter dem Himmel und erregte durch seine Stärke den Südwind
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 und ließ Fleisch auf sie regnen wie Staub und Vögel wie Sand am Meer
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 und ließ sie fallen unter ihr Lager allenthalben, da sie wohnten.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Da aßen sie und wurden allzu satt; er ließ sie ihre Lust büßen.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Da sie nun ihre Lust gebüßt hatten und noch davon aßen,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 da kam der Zorn Gottes über sie und erwürgte die Vornehmsten unter ihnen und schlug darnieder die Besten in Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Aber über das alles sündigten sie noch mehr und glaubten nicht an seine Wunder.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Darum ließ er sie dahinsterben, daß sie nichts erlangten und mußten ihr Leben lang geplagt sein.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Wenn er sie erwürgte, suchten sie ihn und kehrten sich zu Gott
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 und gedachten, daß Gott ihr Hort ist und Gott der Höchste ihr Erlöser ist,
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 und heuchelten mit ihrem Munde und logen ihm mit ihrer Zunge;
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 aber ihr Herz war nicht fest an ihm, und hielten nicht treulich an seinem Bund.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Er aber war barmherzig und vergab die Missetat und vertilgte sie nicht und wandte oft seinen Zorn ab und ließ nicht seinen ganzen Zorn gehen.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Denn er gedachte, daß sie Fleisch sind, ein Wind, der dahinfährt und nicht wiederkommt.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Wie oft erzürnten sie ihn in der Wüste und entrüsteten ihn in der Einöde!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Sie versuchten Gott immer wieder und meisterten den Heiligen in Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Sie gedachten nicht an seine Hand des Tages, da er sie erlöste von den Feinden;
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 wie er denn seine Zeichen in Ägypten getan hatte und seine Wunder im Lande Zoan;
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 da er ihr Wasser in Blut wandelte, daß sie ihre Bäche nicht trinken konnten;
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 da er Ungeziefer unter sie schickte, daß sie fraß, und Frösche, die sie verderbten,
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 und gab ihre Gewächse den Raupen und ihre Saat den Heuschrecken;
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 da er ihre Weinstöcke mit Hagel schlug und ihre Maulbeerbäume mit Schloßen;
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 da er ihr Vieh schlug mit Hagel und ihre Herden mit Wetterstrahlen;
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 da er böse Engel unter sie sandte in seinem grimmigen Zorn und ließ sie toben und wüten und Leid tun;
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 da er seinen Zorn ließ fortgehen und ihre Seele vor dem Tode nicht verschonte und übergab ihr Leben der Pestilenz;
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 da er alle Erstgeburt in Ägypten schlug, die Erstlinge ihrer Kraft in den Hütten Hams,
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 und ließ sein Volk ausziehen wie die Schafe und führte sie wie eine Herde in der Wüste.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Und leitete sie sicher, daß sie sich nicht fürchteten; aber ihre Feinde bedeckte das Meer.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Und er brachte sie zu seiner heiligen Grenze, zu diesem Berge, den seine Rechte erworben hat,
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 und vertrieb vor ihnen her die Völker und ließ ihnen das Erbe austeilen und ließ in jener Hütten die Stämme Israels wohnen.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Aber sie versuchten und erzürnten Gott den Höchsten und hielten ihre Zeugnisse nicht
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 und fielen zurück und verachteten alles wie ihre Väter und hielten nicht, gleichwie ein loser Bogen,
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 und erzürnten ihn mit ihren Höhen und reizten ihn mit ihren Götzen.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Und da das Gott hörte, entbrannte er und verwarf Israel ganz,
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 daß er seine Wohnung zu Silo ließ fahren, die Hütte, da er unter Menschen wohnte,
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 und gab seine Macht ins Gefängnis und seine Herrlichkeit in die Hand des Feindes
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 und übergab sein Volk ins Schwert und entbrannte über sein Erbe.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Ihre junge Mannschaft fraß das Feuer, und ihre Jungfrauen mußten ungefreit bleiben.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Ihre Priester fielen durchs Schwert, und waren keine Witwen, die da weinen sollten.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Und der Herr erwachte wie ein Schlafender, wie ein Starker jauchzt, der vom Wein kommt,
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 und schlug seine Feinde zurück und hängte ihnen ewige Schande an.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Und er verwarf die Hütte Josephs und erwählte nicht den Stamm Ephraim,
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 sondern erwählte den Stamm Juda, den Berg Zion, welchen er liebte.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Und baute sein Heiligtum hoch, wie die Erde, die ewiglich fest stehen soll.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Und erwählte seinen Knecht David und nahm ihn von den Schafställen;
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 von den säugenden Schafen holte er ihn, daß er sein Volk Jakob weiden sollte und sein Erbe Israel.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Und er weidete sie auch mit aller Treue und regierte mit allem Fleiß.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
