Psalm 65

1 Ein Psalm Davids, ein Lied, vorzusingen. Gott, man lobt dich in der Stille zu Zion, und dir bezahlt man Gelübde.

För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

2 Du erhörst Gebet; darum kommt alles Fleisch zu dir.

Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

3 Unsre Missetat drückt uns hart; du wollest unsre Sünden vergeben.

Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

4 Wohl dem, den du erwählst und zu dir lässest, daß er wohne in deinen Höfen; der hat reichen Trost von deinem Hause, deinem heiligen Tempel.

Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

5 Erhöre uns nach der wunderbaren Gerechtigkeit, Gott, unser Heil, der du bist Zuversicht aller auf Erden und ferne am Meer;

Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

6 der die Berge fest setzt in seiner Kraft und gerüstet ist mit Macht;

Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

7 der du stillest das Brausen des Meers, das Brausen seiner Wellen und das Toben der Völker,

du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

8 daß sich entsetzen, die an den Enden wohnen, vor deinen Zeichen. Du machst fröhlich, was da webet, gegen Morgen und gegen Abend.

du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

9 Du suchst das Land heim und wässerst es und machst es sehr reich. Gottes Brünnlein hat Wassers die Fülle. Du läßt ihr Getreide wohl geraten; denn also bauest du das Land.

De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

10 Du tränkest seine Furchen und feuchtest sein Gepflügtes; mit Regen machst du es weich und segnest sein Gewächs.

Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

11 Du krönst das Jahr mit deinem Gut, und deine Fußtapfen triefen von Fett.

Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

12 Die Weiden in der Wüste sind auch fett, daß sie triefen, und die Hügel sind umher lustig.

Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

13 Die Anger sind voll Schafe, und die Auen stehen dick mit Korn, daß man jauchzet und singet.

Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.