Psalm 107
1 Danket dem HERRN; denn er ist freundlich, und seine Güte währet ewiglich.
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 So sollen sagen, die erlöst sind durch den HERRN, die er aus der Not erlöst hat
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 und die er aus den Ländern zusammengebracht hat vom Aufgang, vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Die irregingen in der Wüste, in ungebahntem Wege, und fanden keine Stadt, da sie wohnen konnten,
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 hungrig und durstig, und ihre Seele verschmachtete;
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 die zum HERRN riefen in ihrer Not, und er errettete sie aus ihren Ängsten
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 und führte sie einen richtigen Weg, daß sie gingen zur Stadt, da sie wohnen konnten:
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 daß er sättigt die durstige Seele und füllt die hungrige Seele mit Gutem.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Die da sitzen mußten in Finsternis und Dunkel, gefangen in Zwang und Eisen,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 darum daß sie Gottes Geboten ungehorsam gewesen waren und das Gesetz des Höchsten geschändet hatten,
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 dafür ihr Herz mit Unglück geplagt werden mußte, daß sie dalagen und ihnen niemand half;
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 die zum HERRN riefen in ihrer Not, und er half ihnen aus ihren Ängsten
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 und führte sie aus der Finsternis und Dunkel und zerriß ihre Bande:
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die an den Menschenkindern tut,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 daß er zerbricht eherne Türen und zerschlägt eiserne Riegel.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Die Narren, so geplagt waren um ihrer Übertretung willen und um ihrer Sünden willen,
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 daß ihnen ekelte vor aller Speise und sie todkrank wurden;
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 die riefen zum HERRN in ihrer Not, und er half ihnen aus ihren Ängsten,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 er sandte sein Wort und machte sie gesund und errettete sie, daß sie nicht starben:
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 und Dank opfern und erzählen seine Werke mit Freuden.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Die mit Schiffen auf dem Meer fuhren und trieben ihren Handel in großen Wassern;
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 die des HERRN Werke erfahren haben und seine Wunder im Meer,
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen erhob,
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 und sie gen Himmel fuhren und in den Abgrund fuhren, daß ihre Seele vor Angst verzagte,
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 daß sie taumelten und wankten wie ein Trunkener und wußten keinen Rat mehr;
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 die zum HERRN schrieen in ihrer Not, und er führte sie aus ihren Ängsten
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 und stillte das Ungewitter, daß die Wellen sich legten
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 und sie froh wurden, daß es still geworden war und er sie zu Lande brachte nach ihrem Wunsch:
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 und ihn bei der Gemeinde preisen und bei den Alten rühmen.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Er machte Bäche trocken und ließ Wasserquellen versiegen,
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 daß ein fruchtbar Land zur Salzwüste wurde um der Bosheit willen derer, die darin wohnten.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Er machte das Trockene wiederum wasserreich und im dürren Lande Wasserquellen
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 und hat die Hungrigen dahingesetzt, daß sie eine Stadt zurichten, da sie wohnen konnten,
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 und Äcker besäen und Weinberge pflanzen möchten und die jährlichen Früchte gewönnen.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Und er segnete sie, daß sie sich sehr mehrten, und gab ihnen viel Vieh.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Sie waren niedergedrückt und geschwächt von dem Bösen, das sie gezwungen und gedrungen hatte.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 Er schüttete Verachtung auf die Fürsten und ließ sie irren in der Wüste, da kein Weg ist,
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 und schützte den Armen vor Elend und mehrte sein Geschlecht wie eine Herde.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Solches werden die Frommen sehen und sich freuen; und aller Bosheit wird das Maul gestopft werden.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Wer ist weise und behält dies? So werden sie merken, wie viel Wohltaten der HERR erzeigt.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
