Sprueche 1
1 Dies sind die Sprüche Salomos, des Königs in Israel, des Sohnes Davids,
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 zu lernen Weisheit und Zucht, Verstand
Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 Klugheit, Gerechtigkeit, Recht und Schlecht;
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 daß die Unverständigen klug und die Jünglinge vernünftig und vorsichtig werden.
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Wer weise ist der hört zu und bessert sich; wer verständig ist, der läßt sich raten,
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 daß er verstehe die Sprüche und ihre Deutung, die Lehre der Weisen und ihre Beispiele.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 Des HERRN Furcht ist Anfang der Erkenntnis. Die Ruchlosen verachten Weisheit und Zucht.
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Mein Kind, gehorche der Zucht deines Vaters und verlaß nicht das Gebot deiner Mutter.
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 Denn solches ist ein schöner Schmuck deinem Haupt und eine Kette an deinem Hals.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Mein Kind, wenn dich die bösen Buben locken, so folge nicht.
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Wenn sie sagen: “Gehe mit uns! wir wollen auf Blut lauern und den Unschuldigen ohne Ursache nachstellen;
Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 wir wollen sie lebendig verschlingen wie die Hölle und die Frommen wie die, so hinunter in die Grube fahren; (Sheol h7585)
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
13 wir wollen großes Gut finden; wir wollen unsre Häuser mit Raub füllen;
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 wage es mit uns! es soll unser aller ein Beutel sein”:
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 mein Kind, wandle den Weg nicht mit ihnen; wehre deinem Fuß vor ihrem Pfad.
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 Denn ihr Füße laufen zum Bösen und eilen, Blut zu vergießen.
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Denn es ist vergeblich, das Netz auswerfen vor den Augen der Vögel.
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 Sie aber lauern auf ihr eigen Blut und stellen sich selbst nach dem Leben.
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Also geht es allen, die nach Gewinn geizen, daß ihr Geiz ihnen das Leben nimmt.
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Die Weisheit klagt draußen und läßt sich hören auf den Gassen;
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 sie ruft in dem Eingang des Tores, vorn unter dem Volk; sie redet ihre Worte in der Stadt:
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 Wie lange wollt ihr Unverständigen unverständig sein und die Spötter Lust zu Spötterei und die Ruchlosen die Lehre hassen?
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Kehret euch zu meiner Strafe. Siehe, ich will euch heraussagen meinen Geist und euch meine Worte kundtun.
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Weil ich denn rufe, und ihr weigert euch, ich recke meine Hand aus, und niemand achtet darauf,
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 und laßt fahren allen meinen Rat und wollt meine Strafe nicht:
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 so will ich auch lachen in eurem Unglück und eurer spotten, wenn da kommt, was ihr fürchtet,
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 wenn über euch kommt wie ein Sturm, was ihr fürchtet, und euer Unglück als ein Wetter, wenn über euch Angst und Not kommt.
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Dann werden sie nach mir rufen, aber ich werde nicht antworten; sie werden mich suchen, und nicht finden.
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 Darum, daß sie haßten die Lehre und wollten des HERRN Furcht nicht haben,
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 wollten meinen Rat nicht und lästerten alle meine Strafe:
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 so sollen sie essen von den Früchten ihres Wesens und ihres Rats satt werden.
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Was die Unverständigen gelüstet, tötet sie, und der Ruchlosen Glück bringt sie um.
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Wer aber mir gehorcht, wird sicher bleiben und genug haben und kein Unglück fürchten.
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
