< Job 37 >

1 Des entsetzt sich mein Herz und bebt.
NO keia mea hoi haalulu kuu naau, A nauwe ae mai kona wahi aku.
2 O höret doch, wie der Donner zürnt, und was für Gespräch von seinem Munde ausgeht!
E hoolohe pono i ka poha ana o kona leo, A me ka halulu e puka ana mai kona waha mai.
3 Er läßt ihn hinfahren unter allen Himmeln, und sein Blitz scheint auf die Enden der Erde.
Malalo o ka lani a pau nana no ia i nou aku, A o kona malamalama i na welau o ka honua.
4 Ihm nach brüllt der Donner, und er donnert mit seinem großen Schall; und wenn sein Donner gehört wird, kann man's nicht aufhalten.
Mahope o ia mea, poha mai ka leo; Hoohekili mai ia me kona leo mana; Aole ia e hoopaa ia lakou i loheia'i kona leo.
5 Gott donnert mit seinem Donner wunderbar und tut große Dinge und wird doch nicht erkannt.
Hoohekili kupanaha mai la ke Akua me kona leo; Hana no ia i na mea nui, aole e ike maopopo ia.
6 Er spricht zum Schnee, so ist er bald auf Erden, und zum Platzregen, so ist der Platzregen da mit Macht.
No ka mea, ua i aku ia i ka hau, E kau ma ka honua, A i ka ua liilii, a me ka ua nui o kona ikaika.
7 Aller Menschen Hand hält er verschlossen, daß die Leute lernen, was er tun kann.
Hoopaa aku ia i ka lima o na kanaka a pau, I ike na kanaka a pau i kana haua.
8 Das wilde Tier geht in seine Höhle und bleibt an seinem Ort.
A komo na holoholona iloko o na lua, A noho ma ko lakou mau wahi.
9 Von Mittag her kommt Wetter und von Mitternacht Kälte.
Mai ke kukulu hema i hele mai ka puahiohio, A mai ke kukulu akau ke anu.
10 Vom Odem Gottes kommt Frost, und große Wasser ziehen sich eng zusammen.
Mai ka hanu o ke Akua i haawiia mai ka wai paa: A o ka palahalaha o na wai, ua hoopaaia.
11 Die Wolken beschwert er mit Wasser, und durch das Gewölk bricht sein Licht.
O ka wa malie hoi, ua kipaku ia i ke ao: Ua hoohehee kona malamalama i ka ohu:
12 Er kehrt die Wolken, wo er hin will, daß sie schaffen alles, was er ihnen gebeut, auf dem Erdboden:
A ua hoohuliia'ku ia a puni ma kona manao; I hana aku ai lakou i na mea a pau ana i kauoha mai ai, Ma ke alo o ka honua a puni.
13 es sei zur Züchtigung über ein Land oder zur Gnade, läßt er sie kommen.
Ina no ka laau hahau, ina no kona aina, Ina no ke aloha, nana no ia i hoopuka mai.
14 Da merke auf, Hiob, stehe und vernimm die Wunder Gottes!
E hoolohe mai oe, e Ioba, i keia; E ku malie, a e noonoo i na hana kupanaha a ke Akua.
15 Weißt du wie Gott solches über sie bringt und wie er das Licht aus seinen Wolken läßt hervorbrechen?
Ua ike anei oe i ka hooponopono ana o ke Akua ia lakou, A hoopuka mai i ka malamalama o kona ao?
16 Weißt du wie sich die Wolken ausstreuen, die Wunder des, der vollkommen ist an Wissen?
Ua ike anei i na kaupaona ana o na ao, I na hana kupanaha o ka mea hemolele i ka ike?
17 Du, des Kleider warm sind, wenn das Land still ist vom Mittagswinde,
A pehea hoi i mahana ai kou kapa, I ka wa i hoomalie mai ai oia i ka aina i ka makani kukulu hema?
18 ja, du wirst mit ihm den Himmel ausbreiten, der fest ist wie ein gegossener Spiegel.
E hiki anei ia oe me ia ke hohola aku i ke aouli, He ikaika, e like me ke aniani i hooheheeia?
19 Zeige uns, was wir ihm sagen sollen; denn wir können nichts vorbringen vor Finsternis.
E hoike mai oe ia makou i ka mea a makou e olelo aku ai ia ia; Aole makou e olelo aku, no ka pouli.
20 Wer wird ihm erzählen, daß ich wolle reden? So jemand redet, der wird verschlungen.
E haiia aku anei ia ia, ke olelo aku au? Ina e olelo aku ke kanaka, e aleia auanei oia.
21 Jetzt sieht man das Licht nicht, das am Himmel hell leuchtet; wenn aber der Wind weht, so wird's klar.
Ano aole lakou i ike i ka malamalama alohilohi iloko o na ao; A hele ae la ka makani a hoomaemae ia lakou.
22 Von Mitternacht kommt Gold; um Gott her ist schrecklicher Glanz.
Mai ke kukulu akau ke alohilohi gula i hele mai ai; Aia i ke Akua ka nani weliweli.
23 Den Allmächtigen aber können wir nicht finden, der so groß ist von Kraft; das Recht und eine gute Sache beugt er nicht.
O ka Mea mana, aole e loaa ia kakou ia; Ua hoonui i ka ikaika, a i ka pono, a ua nui hoi i ka lokomaikai; Aole ia e hookaumaha.
24 Darum müssen ihn fürchten die Leute; und er sieht keinen an, wie weise sie sind.
A makau na kanaka ia ia; Aole ia e maliu mai i ka poe naauao a pau.

< Job 37 >