Psalm 78
1 Eine Unterweisung Assaphs. Höre, mein Volk, mein Gesetz; neiget eure Ohren zu der Rede meines Mundes!
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Ich will meinen Mund auftun zu Sprüchen und alte Geschichte aussprechen,
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 die wir gehöret haben und wissen und unsere Väter uns erzählet haben,
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 daß wir's nicht verhalten sollen ihren Kindern, die hernach kommen, und verkündigen den Ruhm des HERRN und seine Macht und Wunder, die er getan hat.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Er richtete ein Zeugnis auf in Jakob und gab ein Gesetz in Israel, das er unsern Vätern gebot, zu lehren ihre Kinder,
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 auf daß die Nachkommen lerneten und die Kinder, die noch sollten geboren werden, wenn sie aufkämen, daß sie es auch ihren Kindern verkündigten,
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 daß sie setzten auf Gott ihre Hoffnung und nicht vergäßen der Taten Gottes und seine Gebote hielten,
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 und nicht würden wie ihre Väter, eine abtrünnige und ungehorsame Art, welchen ihr Herz nicht fest war, und ihr Geist nicht treulich hielt an Gott;
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 wie die Kinder Ephraim, so geharnischt den Bogen führeten, abfielen zur Zeit des Streits.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Sie hielten den Bund Gottes nicht und wollten nicht in seinem Gesetz wandeln,
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 und vergaßen seiner Taten und seiner Wunder, die er ihnen erzeiget hatte.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Vor ihren Vätern tat er Wunder in Ägyptenland, im Felde Zoan.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Er zerteilete das Meer und ließ sie durchhin gehen; und stellete das Wasser wie eine Mauer.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Er leitete sie des Tages mit einer Wolke und des Nachts mit einem hellen Feuer.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Er riß die Felsen in der Wüste und tränkete sie mit Wasser die Fülle;
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 und ließ Bäche aus dem Felsen fließen, daß sie hinabflossen wie Wasserströme.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Noch sündigten sie weiter wider ihn und erzürneten den höchsten in der Wüste;
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 und versuchten Gott in ihrem Herzen, daß sie Speise forderten für ihre Seelen;
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 und redeten wider Gott und sprachen: Ja, Gott sollte wohl können einen Tisch bereiten in der Wüste!
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Siehe, er hat wohl den Felsen geschlagen, daß Wasser flossen und Bäche sich ergossen; aber wie kann er Brot geben und seinem Volk Fleisch verschaffen?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 Da nun das der HERR hörete, entbrannte er, und Feuer ging an in Jakob und Zorn kam über Israel,
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 daß sie nicht glaubeten an Gott und hoffeten nicht auf seine Hilfe.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Und er gebot den Wolken droben und tat auf die Türen des Himmels;
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 und ließ das Man auf sie regnen, zu essen, und gab ihnen Himmelbrot.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Sie aßen Engelbrot; er sandte ihnen Speise die Fülle.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Er ließ weben den Ostwind unter dem Himmel und erregte durch seine Stärke den Südwind.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 Und ließ Fleisch auf sie regnen wie Staub und Vögel wie Sand am Meer;
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 und ließ sie fallen unter ihr Lager allenthalben, da sie wohneten.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Da aßen sie und wurden allzu satt; er ließ sie ihre Lust büßen.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Da sie nun ihre Lust gebüßet hatten und sie noch davon aßen,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 da kam der Zorn Gottes über sie und erwürgete die Vornehmsten unter ihnen und schlug danieder die Besten in Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Aber über das alles sündigten sie noch mehr und glaubten nicht an seine Wunder.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Darum ließ er sie dahinsterben, daß sie nichts erlangeten, und mußten ihr Leben lang geplaget sein.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Wenn er sie erwürgete, suchten sie ihn und kehreten sich frühe zu Gott
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 und gedachten, daß Gott ihr Hort ist und Gott der Höchste ihr Erlöser ist,
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 und heuchelten ihm mit ihrem Munde und logen ihm mit ihrer Zunge.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 Aber ihr Herz war nicht fest an ihm und hielten nicht treulich an seinem Bunde.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Er aber war barmherzig und vergab die Missetat und vertilgte sie nicht; und wendete oft seinen Zorn ab und ließ nicht seinen ganzen Zorn gehen.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Denn er gedachte, daß sie Fleisch sind, ein Wind, der dahinfähret und nicht wiederkommt.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Sie erzürneten ihn gar oft in der Wüste und entrüsteten ihn in der Einöde.
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Sie versuchten Gott immer wieder und meisterten den Heiligen in Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Sie dachten nicht an seine Hand des Tages, da er sie erlösete von den Feinden,
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 wie er denn seine Zeichen in Ägypten getan hatte und seine Wunder im Lande Zoan,
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 da er ihr Wasser in Blut wandelte, daß sie ihre Bäche nicht trinken konnten;
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 da er Ungeziefer unter sie schickte, die sie fraßen, und Kröten, die sie verderbeten,
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 und gab ihr Gewächs den Raupen und ihre Saat den Heuschrecken;
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 da er ihre Weinstöcke mit Hagel schlug und ihre Maulbeerbäume mit Schloßen;
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 da er ihr Vieh schlug mit Hagel und ihre Herden mit Strahlen;
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 da er böse Engel unter sie sandte in seinem grimmigen Zorn und ließ sie toben und wüten und Leid tun;
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 da er seinen Zorn ließ fortgehen und ihre Seelen vor dem Tode nicht verschonete und ließ ihr Vieh an der Pestilenz sterben;
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 da er alle Erstgeburt in Ägypten schlug, die ersten Erben in den Hütten Hams.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Und ließ sein Volk ausziehen wie Schafe und führete sie wie eine Herde in der Wüste.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Und er leitete sie sicher, daß sie sich nicht fürchteten; aber ihre Feinde bedeckte das Meer.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Und brachte sie in seine heilige Grenze, zu diesem Berge, den seine Rechte erworben hat.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Und vor ihnen her die Völker und ließ ihnen das Erbe austeilen und ließ in jener Hütten die Stämme Israels wohnen.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Aber sie versuchten und erzürneten Gott, den Höchsten, und hielten seine Zeugnisse nicht;
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 und fielen zurück und verachteten alles, wie ihre Väter, und hielten nicht, gleichwie ein loser Bogen;
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 und erzürneten ihn mit ihren Höhen und reizeten ihn mit ihren Götzen.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Und da das Gott hörete, entbrannte er und verwarf Israel sehr,
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 daß er Seine Wohnung zu Silo ließ fahren, die Hütte, da er unter Menschen wohnete;
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 und gab ihre Macht ins Gefängnis und ihre HERRLIchkeit in die Hand des Feindes;
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 und übergab sein Volk ins Schwert und entbrannte über sein Erbe.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Ihre junge Mannschaft fraß das Feuer, und ihre Jungfrauen mußten ungefreiet bleiben.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Ihre Priester fielen durchs Schwert, und waren keine Witwen, die da weinen sollten.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Und der HERR erwachte wie ein Schlafender, wie ein Starker jauchzet, der vom Wein kommt,
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 und schlug seine Feinde von hinten und hängete ihnen eine ewige Schande an.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Und verwarf die Hütte Josephs und erwählte nicht den Stamm Ephraim,
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 sondern erwählete den Stamm Juda, den Berg Zion, welchen er liebte.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Und bauete sein Heiligtum hoch, wie ein Land, das ewiglich fest stehen soll.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Und erwählete seinen Knecht David und nahm ihn von den Schafställen;
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 von den säugenden Schafen holte er ihn, daß er sein Volk Jakob weiden sollte und sein Erbe Israel.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Und er weidete sie auch mit aller Treue und regierte sie mit allem Fleiß.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
