Psalm 55
1 Eine Unterweisung Davids, vorzusingen auf Saitenspielen. Gott, höre mein Gebet und verbirg dich nicht vor meinem Flehen.
För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
2 Merke auf mich und erhöre mich, wie ich so kläglich zage und heule,
Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
3 daß der Feind so schreiet, und der Gottlose dränget; denn sie wollen mir einen Tück beweisen und sind mir heftig gram.
vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
4 Mein Herz ängstet sich in meinem Leibe, und des Todes Furcht ist auf mich gefallen.
Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
5 Furcht und Zittern ist mich ankommen, und Grauen hat mich überfallen.
Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
6 Ich sprach: O, hätte ich Flügel wie Tauben, daß ich flöge und etwa bliebe!
Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
7 Siehe, so wollt ich mich ferne weg machen und in der Wüste bleiben. (Sela)
Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)
8 Ich wollt eilen, daß ich entrönne vor dem Sturmwind und Wetter.
Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
9 Mache ihre Zunge uneins, HERR, und laß sie untergehen; denn ich sehe Frevel und Hader in der Stadt.
Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
10 Solches gehet Tag und Nacht um und um in ihren Mauern; es ist Mühe und Arbeit drinnen.
Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
11 Schadentun regieret drinnen, Lügen und Trügen läßt nicht von ihrer Gasse.
ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
12 Wenn mich doch mein Feind schändete, wollt ich's leiden, und wenn mir mein Hasser pochte, wollt ich mich vor ihm verbergen;
Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
13 du aber bist mein Geselle, mein Pfleger und mein Verwandter,
Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
14 die wir freundlich miteinander waren unter uns; wir wandelten im Hause Gottes zu Haufen.
du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
15 Der Tod übereile sie, und müssen lebendig in die Hölle fahren; denn es ist eitel Bosheit unter ihrem Haufen. (Sheol h7585)
Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)
16 Ich aber will zu Gott rufen, und der HERR wird mir helfen.
Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
17 Des Abends, Morgens und Mittags will ich klagen und heulen, so wird er meine Stimme hören.
Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
18 Er erlöset meine Seele von denen, die an mich wollen, und schaffet ihr Ruhe; denn ihrer ist viel wider mich.
Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
19 Gott wird hören und sie demütigen, der allwege bleibt. (Sela) Denn sie werden nicht anders und fürchten Gott nicht.
Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
20 Denn sie legen ihre Hände an seine Friedsamen und entheiligen seinen Bund.
Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
21 Ihr Mund ist glätter denn Butter und haben doch Krieg im Sinn; ihre Worte sind gelinder denn Öl und sind doch bloße Schwerter.
Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
22 Wirf dein Anliegen auf den HERRN! Der wird dich versorgen und wird den Gerechten nicht ewiglich in Unruhe lassen.
Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
