Psalm 44
1 Eine Unterweisung der Kinder Korah, vorzusingen, Gott, wir haben mit unsern Ohren gehöret, unsere Väter haben uns erzählet, was du getan hast zu ihren Zeiten vor alters.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
2 Du hast mit deiner Hand die Heiden vertrieben, aber sie hast du eingesetzt; du hast die Völker verderbet, aber sie hast du ausgebreitet.
Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
3 Denn sie haben das Land nicht eingenommen durch ihr Schwert, und ihr Arm half ihnen nicht, sondern deine Rechte, dein Arm und das Licht deines Angesichts; denn du hattest Wohlgefallen an ihnen.
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
4 Gott, du bist derselbe mein König, der du Jakob Hilfe verheißest.
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5 Durch dich wollen wir unsere Feinde zerstoßen; in deinem Namen wollen wir untertreten, die sich wider uns setzen.
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
6 Denn ich verlasse mich nicht auf meinen Bogen, und mein Schwert kann mir nicht helfen,
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
7 sondern du hilfst uns von unsern Feinden und machest zuschanden, die uns hassen.
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
8 Wir wollen täglich rühmen von Gott und deinem Namen danken ewiglich. (Sela)
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
9 Warum verstößest du uns denn nun und lässest uns zuschanden werden und zeuchst nicht aus unter unserm Heer?
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
10 Du lässest uns fliehen vor unserm Feinde, daß uns berauben, die uns hassen.
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
11 Du lässest uns auffressen wie Schafe und zerstreuest uns unter die Heiden.
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
12 Du verkaufest dein Volk umsonst und nimmst nichts drum.
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
13 Du machst uns zur Schmach unsern Nachbarn, zum Spott und Hohn denen, die um uns her sind.
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
14 Du machst uns zum Beispiel unter den Heiden, und daß die Völker das Haupt über uns schütteln.
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
15 Täglich ist meine Schmach vor mir, und mein Antlitz ist voller Schande,
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
16 daß ich die Schänder und Lästerer hören und die Feinde und Rachgierigen sehen muß.
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
17 Dies alles ist über uns kommen, und haben doch dein nicht vergessen, noch untreulich in deinem Bunde gehandelt;
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 unser Herz ist nicht abgefallen, noch unser Gang gewichen von deinem Wege,
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
19 daß du uns so zerschlägest unter den Drachen und bedeckest uns mit Finsternis.
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
20 Wenn wir des Namens unsers Gottes vergessen hätten und unsere Hände aufgehoben zum fremden Gott,
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
21 das möchte Gott wohl finden; nun kennet er ja unsers Herzens Grund.
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
22 Denn wir werden ja um deinetwillen täglich erwürget und sind geachtet wie Schlachtschafe.
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
23 Erwecke dich, HERR, warum schläfst du? Wache auf und verstoße uns nicht so gar!
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
24 Warum verbirgest du dein Antlitz, vergissest unsers Elends und Dranges?
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25 Denn unsere Seele ist gebeuget zur Erde; unser Bauch klebet am Erdboden.
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
