Psalm 107
1 Danket dem HERRN; denn er ist freundlich, und seine Güte währet ewiglich.
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Saget, die ihr erlöset seid durch den HERRN, die er aus der Not erlöset hat
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 und die er aus den Ländern zusammengebracht hat vom Aufgang, vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer;
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 die irregingen in der Wüste, in ungebahntem Wege, und fanden keine Stadt, da sie wohnen konnten,
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 hungrig und durstig und ihre Seele verschmachtet;
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er sie errettete aus ihren Ängsten
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 und führete sie einen richtigen Weg, daß sie gingen zur Stadt, da sie wohnen konnten:
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 daß er sättiget die durstige Seele und füllet die hungrige Seele mit Gutem.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Die da sitzen mußten in Finsternis und Dunkel, gefangen im Zwang und Eisen,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 darum daß sie Gottes Geboten ungehorsam gewesen waren und das Gesetz des Höchsten geschändet hatten;
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 darum mußte ihr Herz mit Unglück geplagt werden, daß sie dalagen, und ihnen niemand half;
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er ihnen half aus ihren Ängsten
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 und sie aus der Finsternis und Dunkel führete und ihre Bande zerriß:
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 daß er zerbricht eherne Türen und zerschlägt eiserne Riegel.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Die Narren, so geplaget waren um ihrer Übertretung willen und um ihrer Sünde willen,
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 daß ihnen ekelte vor aller Speise und wurden todkrank;
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er ihnen half aus ihren Ängsten;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 er sandte sein Wort und machte sie gesund und errettete sie, daß sie nicht starben:
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 und Dank opfern und erzählen seine Werke mit Freuden.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Die mit Schiffen auf dem Meer fuhren und trieben ihren Handel in großen Wassern;
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 die des HERRN Werke erfahren haben und seine Wunder im Meer,
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen erhub,
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 und sie gen Himmel fuhren und in den Abgrund fuhren, daß ihre Seele vor Angst verzagte,
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 daß sie taumelten und wankten wie ein Trunkener und wußten keinen Rat mehr;
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 und sie zum HERRN schrieen in ihrer Not, und er sie aus ihren Ängsten führete
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 und stillete das Ungewitter, daß die Wellen sich legten,
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 und sie froh wurden, daß es stille worden war, und er sie zu Lande brachte nach ihrem Wunsch:
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 und ihn bei der Gemeine preisen und bei den Alten rühmen.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Die, welchen ihre Bäche vertrocknet und die Wasserquellen versieget waren,
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 daß ein fruchtbar Land nichts trug um der Bosheit willen derer, die drinnen wohneten;
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 und er das Trockne wiederum wasserreich machte und im dürren Lande Wasserquellen;
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 und die Hungrigen dahin gesetzt hat, daß sie eine Stadt zurichteten, da sie wohnen könnten,
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 und Acker besäen und Weinberge pflanzen möchten und die jährlichen Früchte kriegten;
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 und er sie segnete, daß sie sich fast mehreten, und ihnen viel Viehes gab;
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 die, welch niedergedrückt und geschwächt waren von dem Bösen, der sie gezwungen und gedrungen hatte,
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 da Verachtung auf die Fürsten geschüttet war, daß alles irrig und wüste stund;
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 und er den Armen schützte vor Elend und sein Geschlecht wie eine Herde mehrete.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Solches werden die Frommen sehen und sich freuen; und aller Bosheit wird das Maul gestopft werden.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Wer ist weise und behält dies? So werden sie merken, wieviel Wohltat der HERR erzeiget.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
