Psalm 107
1 Danket dem HERRN; denn er ist freundlich, und seine Güte währet ewiglich.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Saget, die ihr erlöset seid durch den HERRN, die er aus der Not erlöset hat
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 und die er aus den Ländern zusammengebracht hat vom Aufgang, vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer;
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 die irregingen in der Wüste, in ungebahntem Wege, und fanden keine Stadt, da sie wohnen konnten,
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 hungrig und durstig und ihre Seele verschmachtet;
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er sie errettete aus ihren Ängsten
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 und führete sie einen richtigen Weg, daß sie gingen zur Stadt, da sie wohnen konnten:
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 daß er sättiget die durstige Seele und füllet die hungrige Seele mit Gutem.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Die da sitzen mußten in Finsternis und Dunkel, gefangen im Zwang und Eisen,
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 darum daß sie Gottes Geboten ungehorsam gewesen waren und das Gesetz des Höchsten geschändet hatten;
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 darum mußte ihr Herz mit Unglück geplagt werden, daß sie dalagen, und ihnen niemand half;
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er ihnen half aus ihren Ängsten
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 und sie aus der Finsternis und Dunkel führete und ihre Bande zerriß:
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 daß er zerbricht eherne Türen und zerschlägt eiserne Riegel.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Die Narren, so geplaget waren um ihrer Übertretung willen und um ihrer Sünde willen,
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 daß ihnen ekelte vor aller Speise und wurden todkrank;
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er ihnen half aus ihren Ängsten;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 er sandte sein Wort und machte sie gesund und errettete sie, daß sie nicht starben:
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 und Dank opfern und erzählen seine Werke mit Freuden.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Die mit Schiffen auf dem Meer fuhren und trieben ihren Handel in großen Wassern;
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 die des HERRN Werke erfahren haben und seine Wunder im Meer,
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen erhub,
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 und sie gen Himmel fuhren und in den Abgrund fuhren, daß ihre Seele vor Angst verzagte,
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 daß sie taumelten und wankten wie ein Trunkener und wußten keinen Rat mehr;
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 und sie zum HERRN schrieen in ihrer Not, und er sie aus ihren Ängsten führete
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 und stillete das Ungewitter, daß die Wellen sich legten,
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 und sie froh wurden, daß es stille worden war, und er sie zu Lande brachte nach ihrem Wunsch:
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 und ihn bei der Gemeine preisen und bei den Alten rühmen.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Die, welchen ihre Bäche vertrocknet und die Wasserquellen versieget waren,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 daß ein fruchtbar Land nichts trug um der Bosheit willen derer, die drinnen wohneten;
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 und er das Trockne wiederum wasserreich machte und im dürren Lande Wasserquellen;
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 und die Hungrigen dahin gesetzt hat, daß sie eine Stadt zurichteten, da sie wohnen könnten,
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 und Acker besäen und Weinberge pflanzen möchten und die jährlichen Früchte kriegten;
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 und er sie segnete, daß sie sich fast mehreten, und ihnen viel Viehes gab;
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 die, welch niedergedrückt und geschwächt waren von dem Bösen, der sie gezwungen und gedrungen hatte,
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 da Verachtung auf die Fürsten geschüttet war, daß alles irrig und wüste stund;
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 und er den Armen schützte vor Elend und sein Geschlecht wie eine Herde mehrete.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Solches werden die Frommen sehen und sich freuen; und aller Bosheit wird das Maul gestopft werden.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Wer ist weise und behält dies? So werden sie merken, wieviel Wohltat der HERR erzeiget.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
