Sprueche 19
1 Ein Armer, der in seiner Frömmigkeit wandelt, ist besser denn ein Verkehrter mit seinen Lippen, der doch ein Narr ist.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Wo man nicht mit Vernunft handelt, da geht es nicht wohl zu; und wer schnell ist mit Füßen, der tut Schaden.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Die Torheit eines Menschen verleitet seinen Weg; da sein Herz wider den HERRN tobet.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Gut macht viel Freunde; aber der Arme wird von seinen Freunden verlassen.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Ein falscher Zeuge bleibt nicht ungestraft, und wer Lügen frech redet, wird nicht entrinnen.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Viele warten auf die Person des Fürsten und sind alle Freunde des, der Geschenke gibt.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Den Armen hassen alle seine Brüder, ja auch seine Freunde fernen sich von ihm; und wer sich auf Worte verläßt, dem wird nichts.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Wer klug ist, liebet sein Leben; und der Verständige findet Gutes.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Ein falscher Zeuge bleibt nicht ungestraft, und wer frech Lügen redet, wird umkommen.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Dem Narren stehet nicht wohl an, gute Tage haben, viel weniger einem Knechte, zu herrschen über Fürsten.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Wer geduldig ist, der ist ein kluger Mensch, und ist ihm ehrlich, daß er Untugend überhören kann.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 Die Ungnade des Königs ist wie das Brüllen eines jungen Löwen; aber seine Gnade ist wie Tau auf dem Grase.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 Ein närrischer Sohn ist seines Vaters Herzeleid und ein zänkisch Weib ein stetiges Triefen.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Haus und Güter erben die Eltern; aber ein vernünftig Weib kommt vom HERRN.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Faulheit bringt Schlafen, und eine lässige Seele wird Hunger leiden.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Wer das Gebot bewahret, der bewahret sein Leben; wer aber seinen Weg verachtet, wird sterben.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Wer sich des Armen erbarmet, der leihet dem HERRN; der wird ihm wieder Gutes vergelten.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Züchtige deinen Sohn, weil Hoffnung da ist; aber laß deine Seele nicht bewegt werden, ihn zu töten.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Denn großer Grimm bringt Schaden; darum laß ihn los, so kannst du ihn mehr züchtigen.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Gehorche dem Rat und nimm Zucht an, daß du hernach weise seiest.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Es sind viel Anschläge in eines Mannes Herzen; aber der Rat des HERRN bleibet stehen.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Einen Menschen lüstet seine Wohltat; und ein Armer ist besser denn ein Lügner.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 Die Furcht des HERRN fördert zum Leben und wird satt bleiben, daß kein Übel sie heimsuchen wird.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Der Faule verbirgt seine Hand im Topf und bringt sie nicht wieder zum Munde.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Schlägt man den Spötter, so wird der Alberne witzig; straft man einen Verständigen, so wird er vernünftig.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Wer Vater verstöret und Mutter verjaget, der ist ein schändlich und verflucht Kind.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Laß ab, mein Sohn, zu hören die Zucht, die da abführet von vernünftiger Lehre!
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Ein loser Zeuge spottet des Rechts, und der Gottlosen Mund verschlinget das Unrecht.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Den Spöttern sind Strafen bereitet und Schläge auf der Narren Rücken.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
