Job 33

1 Höre doch, Hiob, meine Rede und merke auf alle meine Worte!

Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

2 Siehe, ich tue meinen Mund auf, und meine Zunge redet in meinem Munde.

Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

3 Mein Herz soll recht reden, und meine Lippen sollen den reinen Verstand sagen.

Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

4 Der Geist Gottes hat mich gemacht, und der Odem des Allmächtigen hat mir das Leben gegeben.

Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

5 Kannst du, so antworte mir; schicke dich gegen mich und stelle dich!

Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

6 Siehe ich bin Gottes ebensowohl als du, und aus Leimen bin ich auch gemacht.

Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

7 Doch du darfst vor mir nicht erschrecken, und meine Hand soll dir nicht zu schwer sein.

Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

8 Du hast geredet vor meinen Ohren, die Stimme deiner Rede mußte ich hören:

Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

9 Ich bin rein, ohne Missetat, unschuldig und habe keine Sünde.

»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

10 Siehe, er hat eine Sache wider mich funden, darum achtet er mich für seinen Feind.

men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

11 Er hat meinen Fuß in Stock gelegt und hat alle meine Wege verwahret.

Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

12 Siehe, eben daraus schließe ich wider dich, daß du nicht recht bist; denn Gott ist mehr weder ein Mensch.

Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

13 Warum willst du mit ihm zanken, daß er dir nicht Rechenschaft gibt alles seines Tuns?

Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

14 Denn wenn Gott einmal etwas beschließt, so bedenket er's nicht erst her nach.

Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

15 Im Traum des Gesichts in der Nacht, wenn der Schlaf auf die Leute fällt, wenn sie schlafen auf dem Bette,

I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

16 da öffnet er das Ohr der Leute und schreckt sie und züchtiget sie,

då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

17 daß er den Menschen von seinem Vorhaben wende und beschirme ihn vor Hoffart.

när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

18 Und verschonet seiner Seele vor dem Verderben und seines Lebens, daß es nicht ins Schwert falle.

Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

19 Er straft ihn mit Schmerzen auf seinem Bette und alle seine Gebeine heftig;

Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

20 und richtet ihm sein Leben so zu, daß ihm vor der Speise ekelt, und seine Seele, daß sie nicht Lust zu essen hat.

Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

21 Sein Fleisch verschwindet, daß er nicht wohl sehen mag, und seine Beine werden zerschlagen, daß man sie nicht gerne ansiehet,

Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

22 daß seine Seele nahet zum Verderben und sein Leben zu den Toten.

Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

23 So dann ein Engel, einer aus tausend, mit ihm redet, zu verkündigen dem Menschen, wie er solle recht tun,

Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

24 so wird er ihm gnädig sein und sagen: Er soll erlöset werden, daß er nicht hinunterfahre ins Verderben; denn ich habe eine Versöhnung funden.

då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

25 Sein Fleisch grüne wieder wie in der Jugend, und laß ihn wieder jung werden.

Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

26 Er wird Gott bitten; der wird ihm Gnade erzeigen und wird sein Antlitz sehen lassen mit Freuden und wird dem Menschen nach seiner Gerechtigkeit vergelten.

När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

27 Er wird vor den Leuten bekennen und sagen: Ich wollte gesündiget und das Recht verkehret haben, aber es hätte mir nichts genützet.

Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

28 Er hat meine Seele erlöset, daß sie nicht führe ins Verderben, sondern mein Leben das Licht sähe.

ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

29 Siehe, das alles tut Gott zwei oder dreimal mit einem jeglichen,

Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

30 daß er seine Seele herumhole aus dem Verderben und erleuchte ihn mit dem Licht der Lebendigen.

till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

31 Merke auf, Hiob, und höre mir zu, und schweige, daß ich rede!

Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

32 Hast du aber was zu sagen, so antworte mir; sage her, bist du recht, ich will's gerne hören.

Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

33 Hast du aber nichts, so höre mir zu und schweige, ich will dich die Weisheit lehren.

Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.