Job 28
1 Es hat das Silber seine Gänge und das Gold seinen Ort, da man es schmelzt.
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2 Eisen bringet man aus der Erde, und aus den Steinen schmelzt man Erz.
järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3 Es wird je des Finstern etwa ein Ende, und jemand findet ja zuletzt den Schiefer tief verborgen.
Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4 Es bricht ein solcher Bach hervor, daß, die darum wohnen, den Weg daselbst verlieren; und fällt wieder und schießt dahin von den Leuten.
Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5 Man bringet auch Feuer unten aus der Erde, da doch oben Speise auf wächst.
Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6 Man findet Saphir an etlichen Orten und Erdenklöße, da Gold ist.
Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7 Den Steig kein Vogel erkannt hat und kein Geiersauge gesehen.
Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8 Es haben die stolzen Kinder nicht drauf getreten, und ist kein Löwe drauf gegangen.
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9 Auch legt man die Hand an die Felsen und gräbet die Berge um.
Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10 Man reißet Bäche aus den Felsen; und alles, was köstlich ist, siehet das Auge.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11 Man wehret dem Strom des Wassers und bringet, das verborgen drinnen ist, ans Licht.
Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12 Wo will man aber Weisheit finden, und wo ist die Stätte des Verstandes?
Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 Niemand weiß, wo sie liegt, und wird nicht funden im Lande der Lebendigen.
Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 Der Abgrund spricht: Sie ist in mir nicht; und das Meer spricht: Sie ist nicht bei mir.
Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."
15 Man kann nicht Gold um sie geben, noch Silber darwägen, sie zu bezahlen.
Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 Es gilt ihr nicht gleich ophirisch Gold oder köstlicher Onyx und Saphir.
Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 Gold und Demant mag ihr nicht gleichen, noch um sie gülden Kleinod wechseln.
Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 Ramoth und Gabis achtet man nicht. Die Weisheit ist höher zu wägen denn Perlen.
Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 Topasius aus Mohrenland wird ihr nicht gleich geschätzt, und das reinste Gold gilt ihr nicht gleich.
Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 Woher kommt denn die Weisheit, und wo ist die Stätte des Verstandes?
Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 Sie ist verhohlen vor den Augen aller Lebendigen, auch verborgen den Vögeln unter dem Himmel.
Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 Die Verdammnis und der Tod sprechen: Wir haben mit unsern Ohren ihr Gerücht gehöret.
avgrunden och döden giva till känna; "Blott hörsägner om henne förnummo våra öron."
23 Gott weiß den Weg dazu und kennet ihre Stätte.
Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24 Denn er siehet die Enden der Erde und schauet alles, was unter dem Himmel ist.
Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25 Da er dem Winde sein Gewicht machte und setzte dem Wasser sein gewisses Maß,
När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26 da er dem Regen ein Ziel machte und dem Blitz und Donner den Weg,
när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27 da sah er sie und erzählete sie, bereitete sie und erfand sie;
då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28 und sprach zum Menschen: Siehe, die Furcht des HERRN, das ist Weisheit, und meiden das Böse, das ist Verstand.
Och till människorna sade han så: "Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."
