Psalm 73
1 Ein Psalm Asaphs. Ja, gütig ist Gott gegen Israel, gegen die, die reines Herzens sind.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Meine Füße aber hätten beinahe gestrauchelt; nichts fehlte, so wären meine Tritte ausgeglitten.
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 Denn ich ereiferte mich wegen der Übermütigen, wenn ich sah, daß es den Gottlosen so wohl ging.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Denn sie leiden keine Schmerzen, kräftig und wohlgenährt ist ihr Leib.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 Sie geraten nicht in Unglück, wie andere Leute, und werden nicht wie andere Menschen geplagt.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Darum ist Hochmut ihr Halsgeschmeide, Gewaltthat umhüllt sie als Gewand.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Aus der Verfettung stammt ihre Verschuldung, wallen die Gebilde ihres Herzens über.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 Sie höhnen und reden in Bosheit, reden Bedrückung von oben herab.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 In den Himmel erheben sie ihr Maul, während sich ihre Zunge auf Erden ergeht.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Darum wendet sich sein Volk hierher, und Wasser in Fülle wird von ihnen geschlürft.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Sie sprechen: “Wie weiß es Gott, und wie gäbe es ein Wissen darum beim Höchsten?”
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Ja, so sind die Gottlosen und in steter Ruhe häufen sie Reichtum an.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 War es denn ganz umsonst, daß ich mein Herz rein erhielt und in Unschuld meine Hände wusch -
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 und ward doch immerfort geplagt, und alle Morgen war meine Züchtigung da?
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Wenn ich dächte: Solches will ich verkündigen, so hätte ich das Geschlecht deiner Kinder verleugnet!
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Da sann ich nach, um es zu begreifen, aber ein Elend war es in meinen Augen,
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 bis ich in Gottes Heiligtümer eindrang, acht hatte auf ihr Ende.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Ja, auf schlüpfrigen Boden stellst du sie, stürzest sie in Trümmer.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Wie sind sie im Nu zur Wüste geworden, haben ein Ende genommen, sind durch Schrecknisse dahin!
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Gleich einem Traume nach dem Erwachen, so verschmähst du, Herr, wenn du wach wirst, ihr Bild.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Als mein Herz verbittert war, und es mich in den Nieren stach,
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 da war ich unvernünftig und wußte nichts, war dir gegenüber wie ein Vieh.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Aber ich bleibe stets bei dir; du hältst mich bei meiner rechten Hand.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Nach deinem Ratschlusse wirst du mich leiten und mich darnach zu Ehren annehmen.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Wen habe ich im Himmel? und außer dir begehre ich nichts auf Erden.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Wäre gleich mein Fleisch und mein Herz dahingeschwunden - Gott ist immerdar meines Herzens Fels und mein Teil!
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Denn fürwahr, die sich von dir fern halten, kommen um; du vertilgst einen jeden, der dir treulos wird.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Mir aber ist die Nähe Gottes köstlich; in den Herrn Jahwe habe ich meine Zuflucht gesetzt, um von allen deinen Werken zu erzählen.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
