Psalm 68

1 Dem Musikmeister. Von David. Ein Psalm. Ein Lied. Gott erhebt sich: seine Feinde zerstieben, und die ihn hassen, fliehn vor seinem Angesicht.

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

2 Wie Rauch verweht, werden sie verweht; wie Wachs vor dem Feuer zerschmilzt, so vergehn die Gottlosen vor Gottes Angesicht.

Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

3 Die Frommen aber freuen sich, jauchzen vor Gottes Angesicht und frohlocken in Wonne.

Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

4 Singet Gott, lobsingt seinem Namen! Macht Bahn dem, der durch die Wüste einherfährt - Jah ist sein Name! - und jauchzt vor seinem Angesicht,

Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

5 vor dem Vater der Waisen und dem Anwalte der Witwen, Gott in seiner heiligen Wohnung;

de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

6 Gott, der Vertriebene in die Heimat zurückbringt, der Gefangene befreit zu Wohlergehen; nur die Widerspenstigen sind im dürren Lande geblieben.

en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

7 Gott, als du auszogst vor deinem Volke her, als du in der Wüste einherschrittst, (Sela)

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)

8 da erbebte die Erde und die Himmel troffen vor Gottes Angesicht, der Sinai da vor Gott, dem Gott Israels.

då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

9 Mit reichlichem Regen besprengtest du, o Gott, dein Erbe und, was ermattet war, du stelltest es her.

Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

10 Deine Herde ließ sich darin nieder; du bereitetest es nach deiner Güte, Gott, für die Elenden.

Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

11 Der Herr ließ Siegesruf erschallen; der Siegesbotinnen war ein großes Heer:

Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

12 “Die Könige der Heerscharen fliehen, fliehn, und die Hausfrau teilt Beute!

"Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

13 “Wollt ihr zwischen den Hürden liegen? “Flügel der Taube, die mit Silber, und deren Schwingen mit grünlichem Golde bedeckt sind!

Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

14 “Als der Allmächtige die Könige darin zerstreute, da schneite es auf dem Zalmon.”

När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."

15 Ein Gottesberg ist der Basansberg, ein vielgipfliger Berg ist der Basansberg.

Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

16 Warum seht ihr scheel, ihr vielgipfligen Berge, auf den Berg, den Gott zu seinem Sitze begehrt hat? Ja, ewig wird Jahwe ihn bewohnen!

Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

17 Der Wagen Gottes sind zehntausendmal zehntausend, immer wiederholte Tausende; der Herr kommt vom Sinai ins Heiligtum.

Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

18 Du bist zur Höhe emporgestiegen, hast Gefangene fortgeführt; du hast Gaben unter den Menschen empfangen - ja, auch Widerspenstige müssen bei Jah Gott wohnen.

Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

19 Gepriesen sei der Herr! Tag für Tag trägt er uns; Gott ist unsere Hilfe. (Sela)

Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)

20 Gott ist uns ein Gott der Errettungen und Jahwe, der Herr, hat Auswege auch für den Tod.

Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

21 Ja, Gott zerschmettert das Haupt seiner Feinde, den Haarscheitel dessen, der in seinen Verschuldungen einhergeht.

Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

22 Der Herr sprach: “Aus Basan will ich sie zurückholen, will sie zurückholen aus den Tiefen des Meers,

Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

23 “damit du deinen Fuß in Blut badest, die Zunge deiner Hunde von den Feinden ihr Teil habe.”

så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."

24 Man schaute deinen Zug, o Gott, den Zug meines Gottes, meines Königs, im Heiligtum.

Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

25 Voran gingen Sänger, darnach Saitenspieler inmitten paukenschlagender Jungfrauen.

Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

26 “In Versammlungen preiset Gott, den Herrn, ihr vom Quell Israels.

Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

27 “Daselbst ist Benjamin, der Jüngste, ihr Beherrscher, die Oberen Judas mit ihrer Volksmenge, die Oberen Sebulons, die Oberen Naphthalis.”

Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

28 Entbiete, o Gott, deine Macht! Festige, o Gott, was du für uns gethan hast!

Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

29 Hinauf nach Jerusalem um deines Tempels willen werden Könige dir Geschenke bringen.

I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

30 Bedrohe das Tier im Schilf, die Schar der Stiere samt den Völkerkälbern. Zerstampfe, die an Silber Gefallen haben, zerstreue die Völker, die Kriege lieben!

Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

31 Es kommen Boten aus Ägypten, Kusch läßt seine Hände zu Gott eilen.

De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

32 Ihr Königreiche der Erde, singet Gott! Lobsingt dem Herrn, (Sela)

I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)

33 ihm, der im höchsten Himmel, dem uralten, einherfährt. Da läßt er seine Stimme - eine gewaltige Stimme! - erschallen.

honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

34 Gebt Gott die Macht! Über Israel waltet seine Hoheit, und seine Macht in den Wolken.

Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

35 Furchtbar erzeigt sich Gott von seinem Heiligtum aus; der Gott Israels, der verleiht dem Volke Macht und Stärke. Gepriesen sei Gott!

Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!