< Psalm 147 >

1 Rühmet Jah, denn er ist gütig; lobsingt unserem Gott, denn er ist lieblich; es ziemt sich Lobgesang.
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 Jahwe baut Jerusalem wieder auf, er sammelt die Versprengten Israels.
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 Er heilt, die zerbrochenes Herzens sind, und verbindet ihre Wunden.
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 Er bestimmt den Sternen eine Zahl, er ruft sie alle mit Namen.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Groß ist unser Herr und reich an Macht; seine Einsicht ist ohne Maß.
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 Jahwe hält die Gebeugten aufrecht, erniedrigt die Gottlosen bis auf den Boden.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Singt Jahwe mit Danksagung, lobsingt unserem Gott auf der Zither!
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 Der den Himmel mit Wolken bedeckt, der Erde Regen bereitet, die Berge Gras sprossen läßt,
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 der dem Vieh sein Futter giebt, den jungen Raben, die zu ihm schreien.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 Er hat nicht Lust an der Stärke des Rosses, noch an den Schenkeln des Mannes Gefallen.
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 Jahwe hat Gefallen an denen, die ihn fürchten, die auf seine Gnade harren.
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Preise Jahwe, Jerusalem; rühme deinen Gott, o Zion!
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 Denn er hat die Riegel deiner Thore fest gemacht, deine Kinder in dir gesegnet.
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 Er schafft deinen Grenzen Frieden, sättigt dich mit dem besten Weizen.
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 Er sendet sein Gebot auf Erden; gar schnell läuft sein Wort.
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 Er spendet Schnee wie Wolle, streut Reif wie Asche.
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 Er wirft sein Eis wie Bissen hin; wer kann vor seinem Froste bestehen?
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 Er entsendet sein Wort und läßt sie schmelzen, läßt seinen Wind wehen, da rinnen Wasser.
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 Er that Jakob sein Wort kund, Israel seine Satzungen und Rechte.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 Keinem Volk hat er also gethan und seine Rechte lehrte er sie nicht. Rühmet Jah!
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

< Psalm 147 >