Psalm 107
1 “Danket Jahwe, denn er ist gütig, denn ewig währt seine Gnade!”
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 sollen die von Jahwe Erlösten sprechen, die er aus der Drangsal erlöst
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 und die er aus den Ländern gesammelt hat, vom Aufgang und vom Niedergang, von Norden und von Westen her.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Sie irrten in der Wüste, in wegloser Einöde; sie fanden keine Stadt, in der sie wohnen konnten,
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 waren hungrig und durstig; ihre Seele in ihnen verzagte.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Da schrieen sie zu Jahwe in ihrer Not; der errettete sie aus ihren Ängsten
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 und führte sie auf ebenem Wege, daß sie nach einer Stadt wanderten, in der sie wohnen konnten.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Sie mögen Jahwe für seine Gnade danken und für seine Wunder an den Menschenkindern,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 daß er die lechzende Seele gesättigt und die hungernde Seele mit Gutem erfüllt hat.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Die in Finsternis und Umnachtung saßen, in Elend und Eisen gefangen, -
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 denn sie hatten den Worten Gottes widerstrebt und den Ratschluß des Höchsten verachtet;
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 und er beugte ihren Übermut durch Trübsal: sie sanken hin und niemand half.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Da schrieen sie zu Jahwe in ihrer Not; der half ihnen aus ihren Ängsten.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 Er führte sie heraus aus der Finsternis und Umnachtung und zerriß ihre Bande.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Sie mögen Jahwe für seine Gnade danken und für seine Wunder an den Menschenkindern.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 Denn er zerbrach die ehernen Thüren und zerhieb die eisernen Riegel.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Die da hinsiechten infolge ihres sündigen Wandels und um ihrer Verschuldungen willen geplagt wurden;
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 jegliche Speise verabscheute ihre Seele, und sie waren schon nahe an den Thoren des Todes:
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Da schrieen sie zu Jahwe in ihrer Not; der half ihnen aus ihren Ängsten.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Er sandte sein Wort und heilte sie und ließ sie aus ihren Gruben entrinnen.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Sie mögen Jahwe für seine Gnade danken und für seine Wunder an den Menschenkindern
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 und mögen Dankopfer bringen und seine Werke mit Jubel erzählen.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Die auf Schiffen das Meer befuhren, auf großen Wassern Handel trieben,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 die haben die Werke Jahwes geschaut und seine Wunder in der Tiefe!
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Denn er gebot, da entstand ein Sturmwind; der hob seine Wellen hoch empor.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Sie stiegen zum Himmel auf, fuhren in die Tiefen hinab; ihre Seele verzagte in solcher Not.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Sie tanzten und schwankten wie ein Trunkener, und alle ihre Weisheit wurde zu nichte gemacht:
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Da schrieen sie zu Jahwe in ihrer Not; der befreite sie aus ihren Ängsten.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Er stillte den Sturm zum Säuseln, und es schwiegen ihre Wellen.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Da wurden sie froh, daß sie sich legten, und er führte sie zum ersehnten Hafen.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Sie mögen Jahwe für seine Gnade danken und für seine Wunder an den Menschenkindern
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 und mögen ihn in der Volksgemeinde erheben und im Rate der Vornehmen rühmen.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Er machte Ströme zur Wüste und Quellorte von Gewässern zu dürrem Lande,
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 fruchtbares Land zur salzigen Steppe wegen der Bosheit derer, die es bewohnten.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Er machte die Wüste zum Wasserteich und dürres Land zu Quellorten von Gewässern.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Er ließ daselbst Hungernde wohnen, und sie gründeten eine Stadt, in der sie wohnen konnten.
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Sie besäeten Felder und pflanzten Weinberge, die gaben alljährlich Früchte.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Und er segnete sie, daß sie sich überaus vermehrten, und gab ihnen nicht wenig Vieh.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Aber sie nahmen ab und wurden gebeugt durch den Druck des Unglücks und Jammers.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 “Er gießt Verachtung über Edle ausund läßt sie irren in unwegsamer Öde.”
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Er hob den Armen aus dem Elend empor und machte die Geschlechter einer Herde gleich.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 “Die Frommen sehen's und freuen sich, und die Bosheit schließt ihr Maul”.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Wer ist weise? Der beachte dies, und sie mögen merken auf die Gnadenerweisungen Jahwes!
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
