Klagelieder 3
1 Ich bin der Mann, der Elend sah unter der Rute seines Grimms.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Mich hat er getrieben und geführt in Finsternis und tiefes Dunkel.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Ja, gegen mich kehrt er immer auf neue den ganzen Tag seine Hand.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Aufgerieben hat er mein Fleisch und meine Haut, meine Gebeine zerbrochen,
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 rings um mich aufgebaut Gift und Drangsal,
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 mich in tiefe Finsternis versetzt wie in der Urzeit Verstorbene.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Er hat mich ummauert ohne Ausweg, meine Ketten beschwert;
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 ob ich auch schreie und rufe, er hemmt mein Gebet,
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 vermauerte meine Wege mit Quadern, verstörte meine Pfade.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Ein lauernder Bär war er mir, ein Löwe im Hinterhalt.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Er hat meine Wege in die Irre geführt und mich zerrissen, mich verödet gemacht,
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 hat seinen Bogen gespannt und mich aufgestellt als Ziel für den Pfeil,
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 in meine Nieren gesandt seines Köchers Söhne.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Ich ward zum Gelächter für alle Völker, ihr Spottlied den ganzen Tag.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Er sättigte mich mit Bitternissen, berauschte mich mit Wermut
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 und ließ meine Zähne Kiesel zermalmen, mich in Asche mich wälzen.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Du raubtest meiner Seele den Frieden, ich vergaß des Glücks
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 und sprach: dahin ist meine Lebenskraft, mein Vertrauen auf Jahwe.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Gedenke meines Elends und meiner Irrsal, des Wermuts und des Gifts!
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Es gedenkt, es gedenkt und ist gebeugt in mir meine Seele.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Dies will ich zu Herzen nehmen, darum will ich hoffen:
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Jahwes Gnaden sind ja noch nicht aus, sein Erbarmen ja nicht zu Ende;
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 jeden Morgen ist es neu, groß ist deine Treue!
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Mein Teil ist Jahwe, spricht meine Seele, darum will ich auf ihn hoffen.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Gütig ist Jahwe gegen die, so auf ihn harren, gegen die Seele, die ihn sucht.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Gut ist's, schweigend zu harren auf die Hilfe Jahwes.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Gut ist's dem Manne, zu tragen das Joch in seiner Jugend.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Er sitze einsam und schweige, weil er's ihm auferlegt.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Er berühre mit seinem Munde den Staub, vielleicht ist noch Hoffnung;
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 biete dem, der ihn schlägt, die Wange, werde mich Schmach gesättigt.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Denn nicht auf ewig verstößt der Herr.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 sondern, wenn er betrübt hat, so erbarmt er sich wieder nach der Fülle seiner Gnade.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Denn er plagt nicht aus Lust und betrübt die Menschenkinder.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Daß man unter die Füße tritt alle Gefangenen des Landes,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 das Recht eines Mannes beugt vor dem Antlitz des Höchsten,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 eines Menschen Streitsache verdreht, - sollte das der Herr nicht sehn?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Wer ist, der da sprach, und es geschah, ohne daß der Herr es geboten?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Geht nicht aus dem Munde des Höchsten hervor das Böse und das Gute?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Was seufzt der Mensch, so lang er lebt? Ein jeder seufze über seine Sünden!
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Laßt uns unsern Wandel prüfen und erforschen und zu Jahwe uns bekehren!
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Laßt uns Herz und Hände erheben zu Gott im Himmel!
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Wir haben gesündigt und sind ungehorsam gewesen, du hast nicht vergeben,
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 hast dich verhüllt in Zorn und uns verfolgt, gemordet ohne Erbarmen,
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 hast dich in Gewölk verhüllt, daß kein Gebet hindurchdrang.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Zu Kehricht und Abscheu machtest du uns inmitten der Völker.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Ihren Mund rissen auf über uns alle unsere Feinde.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Grauen und Grube ward uns zu teil, Verwüstung und Verderben.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Ströme Wassers thränt mein Auge über das Verderben der Tochter meines Volks.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Ruhelos fließt mein Auge ohne Aufhören,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 bis daß herniederschaue und darein sehe Jahwe vom Himmel.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Meine Thräne zehrt an meiner Seele um alle Töchter meiner Stadt.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Mich jagten, jagten wie einen Vogel die, so mir grundlos feind sind,
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 machten in der Grube mein Leben verstummen und warfen Steine auf mich.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Wasser strömte über mein Haupt; ich dachte: ich bin verloren!
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 Ich rief deinen Namen, Jahwe, aus tief unterster Grube.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Du hörtest mein Rufen: “Verschließe dein Ohr nicht; komm mich zu erquicken, mir zu helfen!”
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Du warst nahe, als ich dich rief, sprachst: “Sei getrost!”
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 Du führtest, o Herr, meine Sache, erlöstest mein Leben.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Du hast, o Jahwe, meine Unterdrückung gesehn, hilf mir zu meinem Recht!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Du hast all' ihre Rachgier gesehn, all' ihre Pläne wider mich,
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 hast ihr Schmähen gehört, o Jahwe, all' ihre Pläne wider mich,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 die Reden meiner Widersacher und ihr stetes Trachten wider mich.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Schau, ob sie sitzen oder aufstehen, ich bin ihr Spottlied!
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Du wirst ihnen lohnen, Jahwe, nach ihrer Hände Werk,
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 wirst ihr Herz verstocken - dein Fluch über sie!
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Du wirst sie im Zorn verfolgen und vertilgen unter Jahwes Himmel weg!
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
