Job 35
1 Elihu hob sodann wieder an und sprach:
Och Elihu tog till orda och sade:
2 Hälst du das Recht, nennst du das “meine Gerechtigkeit vor Gott”,
Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
3 daß du fragst, was sie dir nütze? “Was hilft mir's mehr, als wenn ich sündige?”
du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
4 Ich will dir Antwort geben und deinen Freunden mit dir.
Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
5 Schau zum Himmel auf und sieh, blicke hinauf zu den Wolken, die hoch über dir sind.
Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
6 Wenn du sündigst, was kannst du ihm thun? und sind deiner Übertretungen viel, was schadest du ihm?
Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
7 Bist du fromm, was schenkst du ihm, oder was empfängt er aus deiner Hand?
Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
8 Den Mann, wie du einer bist, geht dein Frevel an, und das Menschenkind deine Frömmigkeit!
Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
9 Man schreit wohl über der Bedrückungen Menge, klagt über den Arm der Großen,
Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
10 doch keiner sagt: “Wo ist Gott mein Schöpfer, der Lobgesänge schenkt in der Nacht,
men ingen frågar: "Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
11 der uns belehrt vor den Tieren des Feldes und vor den Vögeln unter dem Himmel und Weisheit giebt?”
han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?"
12 Dann schreit man denn, ohne Erhörung bei ihm zu finden, über den Übermut der Bösen.
Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
13 Nein, Nichtiges erhört Gott nicht, und der Allmächtige beachtet es nicht,
Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
14 geschweige, da du sagst, du sehest ihn nicht; der Streit liege ihm vor und du harrtest sein.
allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
15 Und nun, weil sein Zorn nicht gestraft hat, soll er um die Vergehung gar nicht gewußt haben!
Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
16 Hiob aber that seinen Mund auf zu leerem Gerede; ohne Einsicht macht er viel Redens.
Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
