Job 34

1 Elihu hob sodann wieder an und sprach:

Och Elihu tog till orda och sade:

2 Hört, ihr Weisen, meine Worte, und ihr Verständigen leiht mir euer Ohr.

Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

3 Denn das Ohr prüft die Worte, wie der Gaumen die Speise kostet.

Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

4 Das Rechte wollen wir ausfindig machen, gemeinsam erkennen, was gut ist.

Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

5 Denn Hiob hat gesagt: “Ich bin schuldlos, doch Gott hat mir mein Recht entzogen.

Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

6 Trotz meines Rechtes soll ich lügen? Mich traf ein böser Pfeil, ohne mein Verschulden.”

Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."

7 Wo ist ein Mann wie Hiob, der Lästerung wie Wasser trinkt,

Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

8 zur Genossenschaft mit Übelthätern schreitet und zum Umgang mit Frevlern?

han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

9 Denn er hat gesagt: “Der Mensch hat keinen Nutzen davon, daß er mit Gott Freundschaft hält.”

Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."

10 Darum, ihr Einsichtigen, hört mir zu: Ferne sei es, daß Gott Frevel übte, und der Allmächtige Unrecht!

Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

11 Nein, des Menschen Thun vergilt er ihm und nach des Mannes Wandel läßt er's ihm ergehen.

Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

12 Ja wahrlich, Gott handelt nicht ungerecht und der Allmächtige beugt nicht das Recht.

Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

13 Wer hat ihm die Erde anvertraut? Und wer hat die ganze Welt gegründet?

Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

14 Wenn er auf sich nur achtete, seinen Geist und Odem an sich zöge,

Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

15 so würde alles Fleisch miteinander vergehen, und der Mensch würde wieder zu Staub.

då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

16 Hast du Verstand, so höre dies, leihe dein Ohr dem Laute meiner Worte.

Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

17 Kann auch, wer das Recht haßt, die Zügel führen? Oder willst du den Gerechten, Gewaltigen ins Unrecht setzen?

Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

18 Ihn, der zum König spricht: “Du Nichtswürdiger!” “du Gottloser” zu Edlen?

Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?

19 Der nicht Partei für Fürsten nimmt, noch den Reichen vor dem Armen bevorzugt; denn seiner Hände Werk sind sie alle.

Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

20 Augenblicklich sterben sie und mitten in der Nacht: das Volk wird aufgerüttelt, und sie fahren dahin; und den Starken beseitigt man, ohne eine Hand zu rühren.

I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

21 Denn seine Augen schauen auf eines jeden Wege, und alle seine Schritte sieht er.

Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

22 Keine Finsternis giebts und kein so tiefes Dunkel, da sich die Übelthäter bergen könnten.

Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

23 Denn er braucht nicht erst auf einen Mann zu achten, damit er vor Gott zum Gericht erscheine.

Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

24 Er zerschmettert Starke ohne Untersuchung und läßt andre an ihre Stelle treten.

Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

25 Somit kennt er ihre Thaten und stürzt sie über Nacht, und sie werden zermalmt.

Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

26 Ihre Missethat geißelt er, da, wo alle es sehen,

Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

27 darum, weil sie von ihm abgefallen sind und alle seine Wege außer acht gelassen haben,

eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

28 damit sie das Geschrei des Armen vor ihn brächten, und er das Schreien der Elenden hörte.

De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

29 Und wenn er Ruhe schaft, wer will ihn verurteilen? Wenn er das Antlitz verbirgt, wer kann ihn schauen? Und dennoch wacht er über Volk und Menschen,

Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

30 daß nicht ein ruchloser Mensch herrsche, nicht Fallstricke des Volks.

när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

31 Denn hat man etwa zu Gotte gesagt: “Ich trage, will nicht Übles thun!

Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

32 “Über das, was ich nicht sehe, belehre du mich; wenn ich Unrecht gethan habe, will ich's nicht wieder thun”.

Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."

33 Soll er es nach deinem Sinne vergelten, weil du verschmähst? Denn du mußt bestimmen und nicht ich! Und was du weißt sprich aus!

Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

34 Einsichtige Leute werden mir sagen, und ein weiser Mann, der mir zuhört:

Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

35 “Hiob redet ohne Einsicht, und seine Worte sind ohne Überlegung.”

"Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."

36 O, möchte doch Hiob fort und fort geprüft werden wegen seiner Einwände nach Sünderart!

Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

37 Denn zu seiner Sünde fügt er Frevel; in unserer Mitte höhnt er und macht viel Redens gegen Gott.

Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.