Job 33

1 Nun aber höre, Hiob, meine Rede und allen meinen Worten leih' dein Ohr.

Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

2 Siehe doch, ich thue meinen Mund auf, und meine Zunge redet unter meinem Gaumen.

Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

3 Geradem Sinn entstammen meine Worte, und was meine Lippen wissen, sprechen sie lauter aus.

Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

4 Der Geist Gottes hat mich geschaffen, und des Allmächtigen Odem belebt mich.

Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

5 Wenn du kannst, so widerlege mich; rüste dich gegen mich, stelle dich zum Kampf.

Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

6 Siehe, ich stehe zu Gott, wie du; aus gleichem Thon wie du bin ich geschnitten.

Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

7 Nein, Furcht vor mir braucht dich nicht zu erschrecken, und meine Hand soll dich nicht niederdrücken.

Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

8 Allein, vor meinen Ohren sagtest du - ich vernahm den Laut deiner Worte:

Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

9 “Rein bin ich, ohne Missethat, bin lauter und frei von Schuld.

»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

10 Fürwahr, Feindseligkeiten erfindet er gegen mich, erachtet mich für seinen Feind,

men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

11 legt meine Füße in den Block, beobachtet alle meine Wege.”

Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

12 Sieh, darin hast du Unrecht, erwidere ich dir; denn Gott ist größer als ein Mensch.

Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

13 Warum hast du gegen ihn gehadert, daß er auf alle deine Worte keine Antwort erteile?

Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

14 Denn freilich spricht Gott einmal, auch zweimal - aber man beachtet es nicht.

Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

15 Im Traum, im Nachtgesicht, wenn tiefer Schlaf auf die Menschen fällt, im Schlummer auf dem Lager,

I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

16 dann öffnet er der Menschen Ohr und drückt ihrer Verwarnung das Siegel auf,

då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

17 von seinem Thun den Menschen abzubringen und den Mann vor Hoffart zu schirmen.

när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

18 Er bewahrt seine Seele vor der Grube und sein Leben, daß es nicht durch Geschosse dahinfährt.

Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

19 Auch wird er gezüchtigt durch Schmerz auf seinem Lager; ununterbrochen wütet der Kampf in seinem Gebein.

Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

20 Dann läßt ihm sein Lebenstrieb das Brot zum Ekel werden, und seine Seele die Lieblingsspeise.

Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

21 Sein Fleisch schwindet dahin, daß es kein Ansehen mehr hat, unscheinbar wird sein dürres Gebein,

Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

22 so daß seine Seele dem Grabe nahe ist, und sein Leben den Todesengeln.

Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

23 Wenn dann ein Fürsprech-Engel für ihn da ist, einer von den Tausend, dem Menschen seine Pflicht zu verkündigen,

Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

24 und er sich seiner erbarmt und spricht: “Erlöse ihn und laß ihn nicht in die Grube hinabfahren; ich habe das Lösegeld erhalten” -

då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

25 dann strotzt sein Leib von Jugendfrische, er kehrt zurück zu den Tagen seiner Jugendkraft.

Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

26 Er fleht zu Gott, und der erweist ihm Gnade, läßt ihm sein Antlitz unter Jauchzen schauen und vergilt so dem Menschen sein richtiges Verhalten.

När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

27 Er singt vor den Leuten und spricht: “Ich hatte gesündigt und das Recht verkehrt, doch wurde es mir nicht vergolten.

Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

28 Er hat meine Seele erlöst und sie nicht zur Grube hinfahren lassen, und mein Leben erfreut sich am Licht.”

ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

29 Sieh, dies alles thut Gott mit dem Menschen zweimal, dreimal,

Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

30 seine Seele der Grube zu entreißen, daß er vom Lichte des Lebens umleuchtet werde.

till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

31 Merke auf, Hiob, höre mir zu; schweige und laß mich reden!

Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

32 Hast du Worte, so widerlege mich; sprich nur, denn gern gäbe ich dir Recht!

Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

33 Wo nicht, so höre du mir zu; schweige, damit ich dich Weisheit lehre.

Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.