< Hohelied 1 >

1 Das Hohe Lied von Salomo. -
Sångernas sång av Salomo.
2 "An seines Mundes Küssen lasse er mich trinken!" - "Ja lieblicher als Wein ist deine Liebe."
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 "An Wohlgeruch sind deine Öle einzig gut; dein Name selber aber ist das feinste Öl. Drum haben dich die Jungfrauen so lieb." -
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 "Lock mich an dich! Wir wollen eilends kommen." "Der König führe mich in seine Kammern!" "Da wollen jubelnd wir uns deiner freuen, dein Kosen höher preisen als den Wein." "Sie lieben dich mit vollem Recht." -
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
5 "Ich bin wohl schwarz und dennoch schön, ihr Töchter von Jerusalem, wie Kedars Zelte, wie Salmas Zeltdecken.
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 Nicht darauf schaut, wie schwarz ich bin, weil mich die Sonne so verbrannt! Die Söhne meiner Mutter zürnten mir und machten mich zur Hüterin von andern Weinbergen. So konnte ich denn meinen eigenen Weinberg nicht behüten." -
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 "Sag mir, du, den ich liebgewonnen! Wo weidest du, wo lagerst du zur Mittagszeit, daß ich nicht als Verdächtige erscheinen muß bei deiner Freunde Herden?" -
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
8 "Weißt du es nicht, du schönste aller Frauen? Geh den Herden nach, und weide deine Zicklein bei den Hütten ihrer Hirten!
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
9 Dich muß ich jetzt vergleichen mit den Stuten vor dem Wagen Pharaos, du, meine Freundin.
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Gehänge stünden deinen Wangen lieblich und deinem Halse Schnüre."
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 "Drum wollen wir dir goldene Gehänge machen zu silbernen Zieraten hin."
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
12 "Bis dorthin, wo der König ruht auf seinem Polster, da würde meine Narde ihren Duft noch senden. -
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 Ich habe nur ein Myrrhensträußchen, Lieber, das hier an meinem Busen ruht.
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 Ich habe eine Zyperntraube, Lieber, in den Weinbergen von Engaddi." -
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
15 "Fürwahr, du bist so schön, du, meine Freundin! Fürwahr, du bist so schön mit deinen Augen, Tauben gleich." -
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
16 "Fürwahr, du bist so schön, Geliebter, so holdselig! So sei das Grüne unser Lager,
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 und unsres Hauses Balken seien Zedern, Zypressen unsre Laubengänge!"
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»

< Hohelied 1 >