Psalm 94

1 Herr! Als der Rache Gott, als Gott der Rache zeige Dich!

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 Erhebe Dich als Erdenrichter! Vergilt den Stolzen nach Verdienst!

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Wie lange sollen Frevler, Herr, wie lange sollen Frevler noch frohlocken

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 und geifernd so Vermessenes reden und alle Übeltäter so sich brüsten

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Sie treten, Herr, Dein Volk. Die ewig Deinen quälen sie,

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 erwürgen Fremdlinge und Witwen und morden Waisen, sprechend:

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 "Der Herr sieht's nicht; nicht merkt es Jakobs Gott."

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

8 Ihr Albernen im Volke werdet klug! Ihr Törichten! Wann wollt ihr das begreifen?

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Nicht hören sollte, der das Ohr erschafft? Nicht sehen, der das Auge hat gebildet?

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Nicht strafen sollte, der die Heidenvölker züchtigt? Er, der den Menschen Einsicht schenkt?

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 Die menschlichen Gedanken kennt der Herr, wie sie so eitel sind. -

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Dem Manne Heil, den Du erziehst, o Herr, aus Deiner Lehre ihn belehrst,

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 ihn ob des Bösen Glück beruhigend, bis daß gegraben ist die Grube für den Frevler:

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 "Der Herr verstößt sein Volk nicht ganz, verläßt die ewig Seinen nicht.

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Noch immer sitzt er zu Gericht; ihm fallen alle frommen Herzen zu."

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Wer steht mir gegen Bösewichter bei? Wer tritt für mich den Übles Tuenden entgegen?

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Wenn nicht der Herr mein Beistand wäre, dann läge meine Seele bald im Reich der Stille.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 Obschon ich wähnte, daß mein Fuß gewankt, so hält mich dennoch Deine Gnade aufrecht, Herr.

När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 Und streiten sich in meinem Innern die Gedanken, so labt an Deinen Tröstungen sich meine Seele.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Hat schon des Unrechts Stuhl der aufgestellt, der Unheil dem Gesetz bereitet?

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 Sie klagen fromme Seelen an; unschuldig Blut verdammen sie. -

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Doch eine Burg sei mir der Herr, mein Gott, mein Zufluchtsfels!

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Er lohne ihnen auch ihr Unrecht; er tilge sie in ihrer Bosheit! Der Herr vertilge sie, er, unser Gott.

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.