Psalm 90

1 Ein Gebet, von Moses, dem Gottesmann. - Ein Obdach bist Du, Herr, für uns durch alle Menschenalter.

En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Bevor die Berge noch geboren wurden, bevor die Erde und die Welt gezeugt, bist Du von Ewigkeit zu Ewigkeiten, Gott.

Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 Die Menschen wandelst Du in Staub und sprichst: "Ihr andern Menschenkinder: werdet!"

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

4 Denn tausend Jahre sind in Deinen Augen gleich einem jüngst vergangenen Tag, gleich einer Wache in der Nacht.

Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 Du lässest sie im Schlaf entstehen; sie sind wie Gras, das morgens sprießt,

Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 das morgens blüht und sprießt, am Abend welkt und dorrt

det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Vor Deinem Zorn vergehen wir; zunichte werden wir vor Deinem Grimme,

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 wenn Du Dir unsere Vergehn vor Augen stellst, vor Deines Angesichtes Leuchte unsere schlimmsten Fehler.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Denn alle unsere Tage schwinden unter Deinem Grimme, und wir verbringen unsere Jahre einem Seufzer gleich.

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 Auf siebzig kommen unsres Lebens Jahre, bei großer Kraft auf achtzig. Ihr Stolz ist Mühsal nur und Elend. Sie eilen schnell dahin, und wir entschwinden.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Wer weiß Bescheid mit Deines Zornes Stärke und wer mit Deinem Grimm, der Furcht vor Dir entsprechend?

Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 Dieweil wir also unsere Tage zählen, zeig doch das Richtige, auf daß wir zur Vernunft gelangen!

Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 Laß ab, o Herr! Wie lange noch? Werd andern Sinnes über Deine Knechte!

HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Erquick uns bald mit Deiner Huld, damit wir jubelnd lebenslang uns freuen!

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Erfreu mit so viel Tagen uns, wie wir getrauert, mit so viel Jahren, wie in Unheil wir gelebt.

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Dein Wirken zeige sich an Deinen Knechten und Deine Herrlichkeit an ihren Kindern!

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 Des Herrn, unseres Gottes Gnade walte über uns, und fördere unsrer Hände Werk bei uns, ja, fördere unserer Hände Werk!

Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.