Psalm 81

1 Auf den Siegesspender, beim Kelternfest, von Asaph. Zujubelt unserer Stärke: Gott! Jauchzt Jakobs Gott.

På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

2 Erschallen lasset Pauken und Gesang, klangvolle Zithern samt den Harfen!

Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

3 Am Neumond schmettert in das Horn, am Vollmond zu der Feier unsres Festes!

Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

4 Denn Satzung ist's für Israel, für Jakobs Zelte ein Gesetz.

Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

5 In Joseph macht er's zum Gebrauch. Bei seinem Feldzug nach Ägypten hört ich Worte, wie ich sie nie erfahren:

Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

6 "Von seiner Schulter habe ich die Last genommen; des Lastkorbs ledig wurden seine Hände.

Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

7 Du riefst in Not, und ich befreite dich und hörte in der Donnerhülle dich und prüfte dich am Haderwasser." (Sela)

Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

8 "Mein Volk! Horch auf! Ich mahne dich. Gehorchst du mir, mein Israel, in folgendem:

Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

9 Kein fremder Gott sei je bei dir! Du darfst nicht einen Auslandsgott anbeten.

Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

10 Ich bin dein Gott, der Herr, der aus Ägypterlande dich geführt, dann öffne deinen Mund, daß ich ihn fülle!

Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

11 Doch hört mein Volk auf meine Stimme nicht, und ist mir Israel nicht willig,

Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

12 dann laß ich sie in ihrem Starrsinn nach ihrer Willkür wandeln.

Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

13 Ach, möchte mir mein Volk gehorchen und Israel in meinen Wegen wandeln!

Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

14 Wie wollte bald ich ihre Feinde beugen und meine Hand an ihre Gegner wieder legen."

Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

15 Des Herren Hasser müßten sich auf seine Seite schlagen, und ihr Verhängnis währte ewig!

Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

16 Er würde es mit feinstem Weizen speisen. "Mit Honig aus dem Felsen würde ich dich sättigen."

Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.