Psalm 77

1 Auf den Siegesspender, für Zurückgezogene, von Asaph, ein Lied. Zu Gott erheb ich meiner Klage Stimme, zu Gott nur meine Stimme: "Du, mein Gott! Horch auf!"

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

2 In meiner Notzeit suche ich den Herrn; mein Ringen währt ohn' Ende in der Nacht, und meine Seele läßt sich nimmer trösten.

På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

3 Wenn Gottes ich gedenke, muß ich seufzen. Und überlege ich, verzagt mein Geist. (Sela)

Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

4 Die Augenlider bannst Du mir; verstört bin ich und ohne Sprache.

Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

5 Ich überdenke alte Tage, die Jahre der Vergangenheit.

Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

6 Bedenke ich des Nachts mein Leiden, erwäge ich's in meinem Sinn, dann forscht mein Geist:

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

7 "Verstößt der Herr denn ewiglich? Ist er denn niemals wieder gnädig?

Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

8 Hat seine Huld für immer aufgehört? Hat die Verheißung ganz und gar ein Ende?

Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

9 Hat Gott das Gnädigsein verlernt? Hält er erzürnt sein Mitleid auf?" (Sela)

Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

10 Da sag ich mir: "Das ist mein Kummer, daß sich geändert hat des Höchsten Rechte."

Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

11 Ich bin der Werke eingedenk des Herrn, betrachte jetzt Dein Wunderwalten in der Vorzeit

Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

12 und überlege all Dein Tun und sinne Deinen Taten nach.

jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

13 Dein Weg ist heilig, Gott. Wer ist ein Gott, so groß wie Gott?

Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

14 Du bist der Gott, der Wunder tut. So offenbare an den Völkern Deine Macht!

Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

15 Erlös mit Macht Dein Volk, des Jakob und des Joseph Söhne. (Sela)

Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

16 Die Wasser seh'n Dich, Gott. Die Wasser sehen Dich und beben; selbst Meerestiefen zittern.

Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

17 Ausströmen Wolken Wasser, und das Gewölke donnert, es fliegen Deine Pfeile hin und her.

Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

18 Zu Deinem Donner, rollend, krachend, leuchten Deine Blitze. Der Erdkreis zittert und die Erde bebt.

Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

19 Dein Weg geht durch das Meer, Dein Pfad durch große Wasser, doch unkenntlich ist Deine Spur.

Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

20 Du führst Dein Volk gleich einer Herdean Mosis und an Aarons Hand.

Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.