Psalm 71

1 Auf Dich, Herr, hoffe ich. Laß nimmer mich zuschanden werden!

Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

2 Errette mich nach Deiner Liebe! Du befreie mich! Und neig zu mir Dein Ohr! Errette mich!'

Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

3 Sei mir doch eine Felsenburg, in die ich jederzeit zu meinem Heile kommen darf. Mein Fels und meine Burg bist Du.

Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

4 Mein Gott! Befrei mich aus der Hand des Frevlers und aus der Faust des Ungerechten und Bedrückers!

Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

5 Du meine Hoffnung, Herr, Du meine Zuversicht von Jugend an!

Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

6 Vom Mutterschoß an hab ich mich auf Dich verlassen, vom Mutterleibe her bist Du mir Stütze. Auf Dir hat immer meine Zuversicht beruht.

Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

7 Als Wunder galt ich vielen; solch großer Schutz bist Du für mich.

Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

8 Mein Mund ist Deines Ruhmes voll, alltäglich Deines Preises.

Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

9 Verwirf mich nun im Alter nicht! Verlaß mich nicht beim Schwinden meiner Kräfte!

Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

10 Denn meine Feinde reden über mich; die auf mein Leben lauem, halten Rat zumal.

Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

11 Sie sagen: "Gott hat ihn verlassen. Verfolgt ihn! Greift ihn! Nirgends ist ein Retter."

»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

12 Gott, sei nicht ferne mir! Mein Gott, zur Hilfe eile mir herbei!

Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

13 In Scham vergehen mögen meiner Seele Feinde! Mit Schimpf und Schmach bedeckt sein, die mein Unglück suchen!

Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

14 Ich aber harre immerdar und mehre Deinen Ruhm nach allen Seiten.

Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

15 Mein Mund soll Deine Liebe künden und den ganzen Tag Dein Heil. Wenn ich geschickt im Schildern wäre

Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

16 und ich erreichte, Herr, das höchste Alter, ich wollte Deine Liebe, Herr, nur schildern.

Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

17 Du lehrtest mich's in meiner Jugend, Gott, und bis zur Stunde künd' ich Deine Wunder.

Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

18 Nun, so verlaß mich auch im Alter nicht, Gott, nicht im Greisenalter, daß ich der Nachwelt Deine Kraft, der ganzen Zukunft Deine Macht verkünde!

Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

19 In Deiner Liebe, Gott, so hoch, in der Du Großes tust, wer gleicht Dir, Gott?

Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

20 Der Du viel Not und Leid mich fühlen ließest, Du lässest wiederum mich aufleben und führst mich aus der Erde Schlünden,

Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

21 Du machst mir meine Buße groß und tröstest mich dann wieder.

Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

22 Ich preise alsdann Deine Treue mit Harfenspiel, mein Gott. Ich spiele auf der Zither Dir, Du Heiliger Israels.

Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

23 Wenn ich Dir singe, jubeln meine Lippen und meine Seele, die Du rettest.

Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

24 Auch meine Zunge spricht von Deiner Liebe immerfort; denn tief beschämt zuschanden werden, die mein Verderben suchen.

Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.