Psalm 49
1 Auf den Siegesspender, von den Korachiten, ein Lied. Ihr Völker alle, hört! Ihr Weltbewohner all, merkt auf!
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 Gemeine Leute, Herrensöhne, ihr all zusammen, reich und arm!
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 Mein Mund trägt Weisheit vor, und meines Herzens Dichtung ist voll Einsicht.
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 Ich lausche einem Spruch, mein Lied mit Zitherspiel beginnend:
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 Warum soll ich in Unglückstagen zagen, wo meiner Gegner Bosheit mich umgibt,
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 die auf ihr Gut vertrauen, sich ihres großen Reichtums rühmen?
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 Nicht einer kann sich selbst loskaufen, nicht einer Gott für sich ein Lösegeld erlegen,
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8 zu teuer ist der Loskauf ihrer selbst und so für alle Zeit unmöglich,
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 daß er für immer lebe und nicht die Grube sehe.
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 Da sieht man Weise sterben, wie Tor und Narr vergehn und andern ihr Vermögen hinterlassen.
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 Für immer ist ihr Grab ihr Haus, für alle Zukunft ihre Wohnstätte, sie, deren Namen Weltruf hatten.
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 Der Mensch bleibt nicht im Ansehen, er gleicht den Tieren, die man würgt.
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 Das ist ihr Lauf; das ist's, was ihrer wartet, und was nach ihrem Ende wird, das können selber sie erzählen. (Sela)
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
14 Sie sind den Schafen gleich, die für die Unterwelt der Tod schon weidet; der führt sie unparteiisch bald hinab, zur Unterwelt, zu ihrer Wohnung, wo ihr Gespenst verschwindet. (Sheol h7585)
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Sei unbesorgt! Wenn einer sich bereichert, wenn seines Hauses Überfluß sich mehrt,
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 beim Sterben nimmt er doch nicht alles mit; sein Reichtum folgt ihm nicht hinab.
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 Er schätzte sich dann mit dem bloßen Leben glücklich, und priese glücklich dich, daß dir's noch gut ergeht.
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 Doch muß er zum Geschlechte seiner Väter gehen, die nimmermehr das Licht erblicken.
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 Der Mensch bleibt nicht im Ansehen, er gleicht den Tieren, die man würgt.
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
