Psalm 37

1 Von David. - Ereifere dich nicht der Bösewichte wegen! Beneide nicht die Übeltäter!

Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.

2 Sie welken schnell wie Gras, verdorren wie das grüne Kraut.

Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.

3 Vertrau dem Herrn! Tu Gutes! Verbleib im Land, dich redlich nährend!

Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,

4 Wie ein verwöhntes Kind komm zu dem Herrn! Er gibt dir, was dein Herz sich wünscht.

och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.

5 Befiehl du deinen Weg dein Herrn! Auf ihn vertrau! Er wird's schon machen.

Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.

6 Er bringt ans Licht, daß du gerecht, und an den Tag, daß du im Recht.

Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.

7 Und schweig zum Herrn und harre sein! Ereifere über den dich nicht, der sich Erfolg erzwingt, nicht über einen Mann, der Schwindel treibt!

Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.

8 Gib auf den Ärger! So ereifere dich nicht, daß selbst du Böses tätest!

Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.

9 Denn ausgerottet werden Übeltäter; die auf den Herrn vertrauen, bleiben im Besitz des Landes.

Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.

10 Noch kurze Zeit! Dann ist der Bösewicht dahin! Du schaust nach seiner Stätte. Er ist nicht mehr.

Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.

11 Die Dulder bleiben im Besitz des Landes an reichem Glücke sich erlabend.

Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.

12 Dem Frommen plant zuleid der Frevler Arges und fletscht die Zähne wider ihn.

Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;

13 Der Herr lacht seiner; schon sieht er seinen Tag sich nahen.

men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.

14 Die Frevler zücken zwar ihr Schwert und spannen ihren Bogen, um Elende und Arme zu erlegen und hinzuwürgen, die geraden Wandels.

De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.

15 Allein ihr Schwert dringt in ihr eigen Herz, und ihre Bogen splittern.

Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.

16 Das Wenige bekommt dem Frommen besser, als Frevlern großer Reichtum.

Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.

17 Zerbrochen werden ja der Frevler Arme; die Frommen aber stützt der Herr.

Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.

18 Der Herr sorgt für die Tage lauterer Menschen, und ihr Besitztum dauert immerfort.

HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.

19 Sie werden nicht in böser Zeit zuschanden; sie werden satt in Hungertagen.

De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.

20 Denn nur die Frevler gehn zugrunde, des Herrn Feinde gleich der Auen Pracht; sie schwinden hin wie Rauch; sie schwinden.

Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.

21 Der Frevler borgt, kann's aber nicht zurückerstatten; freigebig, milde kann der Fromme sein.

Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.

22 Denn die von ihm Gesegneten verbleiben im Besitz des Landes; doch die von ihm Verfluchten werden ausgerottet.

Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.

23 Sind eines Mannes Schritte recht im Hinblick auf den Herrn, dann kümmert dieser sich um seinen Weg.

Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.

24 Und wankt er auch, so stürzt er nicht; ihn stützt der Herr mit seiner Hand.

Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.

25 Ich war ein Jüngling, ward ein Greis; doch ganz verlassen habe ich den Frommen nie gesehen, noch sein Geschlecht um Nahrung betteln.

Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.

26 Stets milde, leiht es allezeit; zum Segen sät es aus.

Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.

27 Dem Laster gram, der Tugend hold, so bleibst du immerdar.

Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.

28 Der Herr liebt ja das Recht; von seinen Frommen läßt er nicht. Sie sind für alle Zeit geschützt; der Frevler Brut wird ausgerottet.

Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.

29 Den Frommen wird das Land zu eigen, sie bleiben ewiglich darin.

De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.

30 Des Frommen Mund spricht Weises; nur Rechtes redet seine Zunge.

Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.

31 Im Herzen trägt er seines Gottes Lehre, und seine Schritte schwanken nie.

Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.

32 Der Frevler lauert auf dem Frommen, begierig, ihn zu morden.

Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,

33 Doch überläßt der Herr ihn nimmer seiner Hand, läßt vor Gericht ihn nicht verdammen.

men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.

34 Dem Herrn vertrau! Halt dich an seinen Weg! Dann gibt er dir das Land zu eigen; der Frevler Untergang erlebst du noch.

Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

35 Ich habe einen Frevler voller Trotz gesehen, so kahl gemacht wie Gras im Felde.

Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.

36 Man schaute um; er war nicht mehr. Ich suchte ihn; er war nicht mehr zu finden.

Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.

37 Merk auf die Lauteren! Schau auf die Redlichen, wie's jedem gut am Ende geht!

Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.

38 Die Missetäter aber werden all vertilgt; der Frevler Zukunft wird vernichtet.

Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.

39 Der Frommen Heil dagegen kommt vom Herrn; er ist ihr Schutz zur Zeit der Not.

Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.

40 Der Herr steht ihnen bei und rettet sie; er schirmt und schützt sie vor dem Bösen; denn sie vertraun auf ihn.

HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.