Psalm 36

1 Auf den Siegesspender, von des Herrn Knecht, von David. Mein Herz weiß einen Ausspruch über Schlechtigkeit von Frevlern: "Für Nichts gilt Gottesfurcht in seinen Augen.

För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

2 Denn er gefällt sich selbst, dieweil ihm hassenswerte Missetat gelingt.

Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

3 Sein Mund spricht Lug und Trug; auf Tugend und Vernunft verzichtet er.

Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

4 Auf Bosheit sinnt er noch auf seinem Lager, verweilt auf üblem Weg und scheut sich nicht vor Übeltat."

Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

5 Herr, Deine Güte reicht bis in den Himmel, bis in die Wolken Deine Treue.

HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 Den höchsten Bergen gleich ist Deine Milde und die Gerechtigkeit bei Dir ist gleich der tiefsten Tiefe. Du hilfst selbst den vertierten Menschen, Herr.

Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

7 Wie köstlich, Gott, ist Deine Gnade! In Deiner Flügel Schatten dürfen sich die Menschen bergen.

Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

8 Sie dürfen sich erlaben an der reichen Fülle Deines Hauses; und aus dem Borne Deiner Wonnen tränkst Du sie,

De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

9 bei Dir ist ja des Lebens Urquell, in Deinem Licht erblicken wir das Licht.

Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

10 Laß Deine Liebe immer strömen über die, so Dich bekennen, und über die geraden Herzen Deine Milde!

Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

11 Nicht komme an mich her des Übermutes Fuß! Und nicht vertreibe mich des Frevlers Hand!

Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

12 Schon fallen sie, die Übeltäter; sie stürzen, kommen nimmer auf.

Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.