Psalm 25

1 Von David. - Nach Dir verlangt mich, Herr.

Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

2 Mein Gott, auf Dich nur hoffe ich. Laß nimmer mich zuschanden werden! Laß meine Feinde über mich nicht jubeln!

Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

3 Nicht einer, der auf Dich vertraut, wird je zuschanden. Doch leer gehn aus die Abgefallenen.

Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

4 Belehre, Herr, mich über Deine Wege! Gewöhne mich an Deine Pfade!

HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

5 In Deiner Treue leite mich! Gewöhne mich daran! Denn Du bist meines Heiles Gott; stets hoffe ich auf Dich. -

Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

6 Gedenke Deiner Liebe, Herr, und Güte! Sie sind von Ewigkeit.

Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

7 Gedenk nicht meiner Jugendsünden, meiner Missetaten nicht! Gedenk mir dessen nur, was Deiner Gnade würdig ist, um Deiner Güte willen, Herr! -

Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

8 Der Herr ist gütig und wahrhaftig; drum zeigt er Irrenden die rechte Bahn.

HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

9 Bedrückte leitet er, wie's richtig ist, gewöhnt an seinen Weg die Dulder.

Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

10 Des Herrn Wege all' sind Lieb' und Treue für die, die seinen Bund und seine Lehren halten. -

Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

11 Um Deines Namens willen, Herr, vergib mir meine Schuld, so groß ist sie! -

För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

12 Ist irgendwo ein Mann in Furcht des Herrn, so zeigt er ihm den Weg, den jener wählen soll.

Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

13 Ihm ist das Glück auch hold; sein Stamm ererbt das Land.

Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

14 Des Herrn Geheimnis eignet denen, die ihn fürchten; in seinen Bund weiht er sie ein.

HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

15 Mein Auge schaut stets auf den Herrn; denn meine Füße kann er vor dem Netz bewahren.

Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

16 Schau her auf mich! Sei gnädig mir! Verlassen bin ich, elend.

Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

17 Erweitere mein beklemmtes Herz! Aus meinen Nöten rette mich!

Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

18 Schau meine Pein, mein Elend an! Vergib mir alle meine Sünden! -

Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

19 Betrachte meine Feinde, welche Menge, den Haß, wie furchtbar sie mich hassen!

Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

20 Mein Leben schirme, rette mich, damit ich nicht zuschanden werde! Ich harre Dein.

Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

21 Mir bleibe Unschuld! Mir bleibe Redlichkeit! Ich harre Dein.

Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

22 Erlöse Israel aus allen seinen Nöten, Gott!

Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.