Psalm 119
1 Glückselig, die unsträflich leben und in des Herrn Gesetzen wandeln!
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Glückselig sind, die seine Bräuche achten und ihn von ganzem Herzen suchen,
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 die nie ein Unrecht tun und die auf seinen Wegen wandeln!
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Du selbst gibst Deine Vorschriften, daß man genau sie halte.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 Ach, wäre fest mein Wandel in der Befolgung Deiner Ordnungen!
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Dann werde ich niemals zuschanden, beacht ich alle Deine Satzungen.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Ich danke Dir von Herzensgrunde, wenn ich erlerne Deine so gerechten Weisungen.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Genau beachten will ich Deine Vorschriften. Verlaß mich nicht dabei!
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Wodurch erhält ein Jüngling seinen Wandel rein? Wenn er sich hält an Deine Worte.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Von ganzem Herzen suche ich Dich auf. Entfremde mich nicht Deinen Satzungen!
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 In meinem Herzen berge ich Dein Wort, auf daß ich wider Dich nicht sündige.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Gepriesen seist Du, Herr! Gewöhne mich an Deine Ordnungen!
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Auswendig sag ich auf all Deine mündlichen Gebote.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Ich freue mich des Weges hin zu Deinen Zeugnissen weit mehr als über irgendwelche Schätze.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 Was Du befiehlst, dem sinn ich nach und schaue hin auf Deine Pfade.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 Mit Deinen Ordnungen befasse ich mich gern, vergesse nicht Dein Wort.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Gewähre Deinem Knechte, daß ich leben bleibe! Dann halte ich Dein Wort.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Entschleiere mir das Auge, daß ich schaue, was wunderbar an Deiner Lehre!
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Ein Fremdling bin ich in dem Lande. Verbirg mir nimmer Deine Satzungen!
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 In Sehnsucht meine Seele sich verzehrt nach Deinen Weisungen zu jeder Zeit.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Du schiltst die Frechen. Verfluchst, die Deine Satzungen mißachten!
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Wend Spott und Hohn von mir; denn Deine Zeugnisse, ich achte sie!
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Ob Fürsten auch sich wider mich beraten, Dein Knecht beherzigt dennoch Deine Ordnungen.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Ja, Wonne sind mir Deine Zeugnisse, Wegweiser sind mir Deine Vorschriften.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Am Staube klebe ich. Erhalte mich nach Deinem Wort am Leben!
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Ich lege meine Wege dar, und Du erhörst mich. Gewöhne mich an Deine Satzungen!
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Gib Einsicht mir ins Wesen Deiner Vorschriften! Dann will ich Deine Wunder überdenken.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Vor Leid weint meine Seele. Richt mich nach Deinem Worte auf!
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Halt fern von mir den Pfad der Untreue! Zu eigen gib mir Deine Lehre gnädiglich!
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Den Weg der Treue wähle ich, befolge Deine Weisungen.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Ich hänge fest an Deinen Zeugnissen. Herr, laß mich nicht zuschanden werden!
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Ich laufe auf dem Wege Deiner Ordnungen; Du machst mir weit das Herz.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Zeig mir den Weg zu Deinen Vorschriften, o Herr! Ich will ihn mit Bedacht einhalten.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Gib Einsicht mir, daß ich befolge Deine Lehre und sie mit ganzem Herzen hüte!
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Laß Deiner Satzung Pfad mich wallen! Denn Freude habe ich daran.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Zu Deinen Bräuchen lenke hin mein Herz und nicht zur Eigenliebe!
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Lenk meine Augen ab vom Schielen nach dem Eitlen! Auf Deinen Wegen laß mich Leben finden!
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Bewähr an Deinem Knecht Dein Wort, das zu der Ehrfurcht vor Dir leiten soll!
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Nimm meine Schmach hinweg, daß ich gezweifelt, ob Deine Weisungen auch heilsam seien!
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Nach Deinen Vorschriften verlangt es mich. In Deiner Liebe laß mich leben!
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Herr! Deine Gnade komme über mich, Dein Heil nach Deinem Worte,
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 daß ich entgegne meinem Schmäher! Denn Deinem Wort vertraue ich.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Versag nicht meinem Mund das rechte Wort! Auf Deine Weisung harr ich sehnsuchtsvoll.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Stets will ich Deiner Lehre folgen, für immer und auf ewig,
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 nach ihr, der überreichen, wandeln. Nach Deinen Vorschriften verlangt es mich.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Vor Königen selbst rede ich von Deinen Zeugnissen ohn alle Scheu.
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Ich habe meine Lust an Deinen Satzungen; ich liebe sie.
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 Ich rege meine Hände eifervoll für Deine so geliebten Satzungen und sinne über Deine Ordnungen.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Gedenke Deinem Diener jenes Wort, auf das Du mich fest hoffen lässest!
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Dies ist mein Trost in meinem Leid, daß Lebensmut Dein Wort mir gibt.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 So sehr Vermessene meiner spotten, ich weiche nicht von Deiner Lehre.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 An Deine Weisungen, die alten, denke ich und fühle mich getröstet, Herr.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Der Frevler wegen packt mich Zornesglut, die Deine Lehre schnöd verlassen.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Zu Lobesliedern sind mir Deine Ordnungen geworden im Haus, wo ich als Fremdling weile.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Ich denke, Herr, an Deinen Namen in der Nacht, an Deine Lehre selbst in mitternächtiger Stunde.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Zum Grundsatz ward mir dies, weil ich um Deine Vorschriften mich kümmere:
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 "Mein Alles ist der Herr", das deut ich so: Ich muß die Worte Dein beachten.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Von ganzem Herzen werbe ich um Deine Huld. Sei gnädig mir nach Deinem Wort!
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Ich überlege meine Wege und lenke meine Füß hin zu Deinen Zeugnissen.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Ich eile, säume nicht, zu halten Deine Satzungen.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 Der Frevler Stricke wollen mich umfangen; doch ich vergesse nimmer Deine Lehre.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Um Mitternacht erhebe ich mich schon und danke Dir für Deine Weisungen, die so gerecht,
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 im Wetteifer mit allen, die Dich fürchten, die Deine Vorschriften befolgen.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Voll Deiner Gnade ist die Erde, Herr. Gewöhne mich an Deine Satzungen!
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Du tust an Deinem Knechte Gutes, nach Deinem Worte, Herr.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 So lehre mich heilsame Sitte und Erkenntnis! Denn Deinen Satzungen vertraue ich.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Bevor ich leiden mußte, irrte ich; nun aber halte ich Dein Wort.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Du bist so gut und handelst gut. Gewöhne mich an Deine Satzungen!
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 Mir dichten Freche Falsches an; ich aber halte Deine Vorschriften aus ganzem Herzen.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Ihr Herz ist stumpf wie Fett; doch ich ergötze mich an Deiner Lehre.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Mir war es heilsam, daß ich litt, damit ich mich an Deine Ordnungen gewöhnte.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Dein mündliches Gesetz gilt mir weit mehr als tausend Stücke Gold und Silber.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Von Deiner Hand bin ich geschaffen und gebildet. Verleih mir Einsicht, daß ich mich an Deine Satzungen gewöhne!
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 Mit Freuden sehen, die Dich fürchten, daß ich mich auf Dein Wort verlasse.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 Ich weiß es, Herr: Gerecht sind Deine Weisungen; in bester Absicht hast Du mich gezüchtigt.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Zum Troste sei mir Deine Huld, wie Deinem Knechte Du verheißen
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Laß Dein Erbarmen mich erquicken! Denn Deine Lehre ist mir Lust.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Schmach über diese Frechen, weil grundlos sie zu Unrecht mich bezichtigen! Ich sinne über Deine Vorschriften.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Sie mögen sich durch mich in solche wandeln, die fürchten Dich und schätzen lernen Deine Zeugnisse!
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Unfehlbar sei mein Herz in Deinen Ordnungen, damit ich nicht erröten muß!
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Nach Deinem Heile schmachtet meine Seele, ich harre Deines Wortes.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Nach Deinem Worte schmachten meine Augen: "Wann bringt's mir Trost?"
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
83 Bin ich auch wie ein Schlauch im Rauche, vergesse ich doch niemals Deine Ordnungen.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Wieviel sind noch der Tage Deines Knechtes? Wann richtest Du, die mich verfolgen?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 Mir graben Freche Gruben in dem, was Deiner Lehre nicht entspricht.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Was Du befiehlst, ist lautre Wahrheit; grundlos verfolgt man mich. Komm mir zu Hilfe!
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 Beinah vertilgten sie mich von der Erde; doch laß ich nicht von Deinen Vorschriften.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Nach Deiner Huld erhalte mich am Leben, daß Deines Mundes Lehre ich befolge!
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Dein Wort ist für die Ewigkeiten, Herr; dem Himmel gleich, so steht es fest gegründet.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Durch alle Zeiten währet Deine Treue, wie Du die Erde für die Dauer hast gegründet.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Für Deine Winke steht sie heut bereit; denn alles ist Dir untertan.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Wenn Deine Lehre mir nicht Wonne wäre, vergangen wäre ich in meinem Leid.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Nie will ich Deine Vorschriften vergessen; denn Du verleihst mir dadurch Lebenskraft.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Dein bin ich. Steh mir bei! Denn ich durchforsche Deine Vorschriften.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 Mir lauern Frevler auf, mich umzubringen; doch ich vertiefe mich in Deine Zeugnisse.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 Bei allem anderen, was enden soll, ersehe ich ein Ende; doch Dein Gebot ist übergroß.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Wie lieb ich Deine Lehre! Sie ist mein täglich Sinnen.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Mich macht weit klüger Deine Satzung, als meine Feinde sind; denn ich besitze sie für immer.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Verständiger noch werde ich als alle meine Lehrer; denn Deine Zeugnisse sind all mein Sinnen.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 An Einsicht übertreff ich Greise; denn ich beachte Deine Satzungen.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Ich wehre meinem Fuße jeden bösen Weg, auf daß ich Deines Wortes pflege.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Ich weiche nicht von deinen Weisungen; denn Du belehrest mich.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Wie süß sind meinem Gaumen Deine Worte, weit süßer meinem Mund als Honigseim!
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Verständig werde ich durch Deine Vorschriften; drum hasse ich auch jeden falschen Pfad.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Dein Wort ist meines Fußes Leuchte, ein Licht auf meinem Pfade.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Ich hab's mir eidlich vorgenommen, was Du gerecht befohlen, auch zu halten.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Ich bin gar tief gebeugt. Nach Deinem Worte, Herr, belebe mich!
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Laß, Herr, Dir meines Mundes Übungen gefallen! Gewöhne mich an Deine Weisungen!
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Mein Leben ist beständig in Gefahr; doch ich vergesse Deine Lehre nicht.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 Mir legen Frevler Schlingen; ich irre nimmer ab von Deinen Vorschriften. -
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Ein ewig Erbgut sind mir Deine Zeugnisse; ja, Herzenswonne sind sie mir.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Ich neige hin mein Herz, zu tun, was Du befiehlst, für immer auf das eifrigste.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 Ich hasse Zweifler; doch Deine Lehre liebe ich.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Mein Schirm und Schild bist Du; ich harre Deines Wortes.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Hinweg von mir, ihr Übeltäter! Ich will ja meines Gottes Satzungen befolgen.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Nach Deinem Worte stärke mich, auf daß ich lebe! Beschäme mich in meiner Hoffnung nicht!
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Halt Du mich fest, daß ich gerettet werde! Ich schaue stets nach Deinen Ordnungen.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Die sich vergehn an Deinen Ordnungen, die wirfst Du weg; denn Trug ist all ihr Sinnen.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Die Frevler all auf Erden achtest Du wie Schlacken; drum liebe ich auch Deine Zeugnisse.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Aus Furcht vor Dir erschaudert mir die Haut; Ich fürchte mich vor Deinen Strafgerichten.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Das Rechte tu ich und das Gute. Gib meinen Drängern mich nicht preis!
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Vertritt zu seinem Besten Deinen Knecht, daß nicht die Stolzen mir Gewalt antun!
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Nach Deiner Hilfe schmachten meine Augen, nach Deiner Heilsverheißung.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Verfahr mit Deinem Knecht nach Deiner Huld! Gewöhne mich an Deine Ordnungen!
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Dein Knecht bin ich. Belehre mich, auf daß ich Deine Bräuche wohl verstehe!
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 's ist Zeit, sich für den Herrn zu regen; sie wollen Dein Gesetz abschaffen.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Drum liebe ich auch Deine Satzungen viel mehr als Gold, als selbst das feinste Gold.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Drum habe ich all Deine Vorschriften mir auserwählt; ich hasse jeden falschen Weg.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Geheimnisvoll sind Deine Zeugnisse drum achtet ihrer meine Seele.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Dein Wort erschließen spendet Licht; es macht die Einfalt klug.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Begierig öffne ich den Mund; denn mich verlangt nach Deinen Satzungen.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Wend Dich zu mir und sei mir gnädig, wie's Rechtens ist für die, die Deinen Namen lieben!
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 In Deinem Wort mach meine Schritte fest! Laß nicht das Böse herrschen über mich!
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Von Menschendruck befreie mich, damit ich Deine Vorschriften befolge!
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Laß Deinem Knecht Dein Antlitz leuchten! Gewöhne mich an Deine Ordnungen!
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Aus meinen Augen strömen Wasserbäche für die, die Deine Lehre nicht befolgen.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Gerecht bist Du, o Herr, und Deine Weisungen sind recht.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Ganz recht sind Deine Bräuche, die Du bestimmst, und lauter Wahrheit.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Mein Eifer zehrt mich auf, daß meine Gegner Deine Worte so vergessen.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Dein Wort ist rein geläutert; Dein Knecht hat's lieb.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Gering, verachtet bin ich zwar; doch ich vergesse nimmer Deine Vorschriften.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Dein Recht bleibt ewig Recht; Wahrheit ist Deine Lehre.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Mich treffen Not und Angst; doch Wonne sind mir Deine Satzungen.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Allzeit sind Deine Bräuche richtig. Gib Einsicht mir, daß ich am Leben bleibe!
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Von ganzem Herzen rufe ich: "Herr, höre mich! Ich möchte Deine Ordnungen befolgen!"
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 "Hilf mir!" so rufe ich zu Dir. "Ich möchte Deine Zeugnisse beachten."
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Zur Zeit der Dämmerung erheb ich mich und flehe; ich harre Deines Wortes.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Bevor der Morgen graut, sind meine Augen wach, Dein Wort zu überdenken.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Nach Deiner Huld erhöre mein Gebet! Wie's Deine Art ist, laß mich leben!
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 Die nach dem Laster jagen, kommen diesem immer näher und Deiner Lehre immer ferner.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Jedoch auch Du bist nahe, Herr; all Deine Satzungen sind Wahrheit.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Von Urzeit her, so weiß ich es von Deinen Zeugnissen, Du hast sie eingesetzt für immer.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Sieh her auf meine Not und rette mich! Ich habe Deine Lehre nicht vergessen.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Zu meiner Rettung führe meine Sache! Nach Deinem Worte laß mich leben!
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Den Frevlern ferne ist das Heil, weil sie nach Deinen Ordnungen nichts fragen.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Gar groß ist Dein Erbarmen, Herr. Laß mich, wie's Deine Art ist, leben!
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Obschon mich viele drängen und verfolgen, so weiche ich doch nicht von Deinen Zeugnissen.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Erblick ich Treulose, streit ich mit ihnen, dieweil Dein Wort sie nicht beachten.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Wie gerne hab ich Deine Vorschriften! Erhalte mich nach Deiner Huld am Leben, Herr!
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Beständigkeit ist Deines Wortes Eigenart; für immer gelten Deine so gerechten Weisungen.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Von Fürsten werd ich ohne Grund verfolgt; doch nur vor Deinem Worte bebt mein Herz.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Ich freue mich ob Deines Wortes, wie der, so reiche Beute findet.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Mit großem Abscheu hasse ich die Falschheit; nur Deine Lehre liebe ich.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Ich preise Dich des Tages siebenmal für Deine so gerechten Weisungen.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Die Deine Lehre lieben, ernten reichen Frieden; für sie gibt's keinen Anstoß mehr.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Ich harre Deines Heiles, Herr, und Deine Satzungen befolge ich.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Auf Deine Zeugnisse hat meine Seele acht und liebt sie über alle Maßen.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Ich achte Deine Vorschriften und Bräuche; all meine Wege liegen ja vor Dir.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 Laß vor Dich kommen, Herr, mein Flehen! Nach Deinem Worte gib mir Einsicht!
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Mein Flehen komme vor Dein Angesicht! Errette mich nach Deinem Wort!
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Ein Loblied ström von meinen Lippen, gewöhnst Du mich an Deine Ordnungen!
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Dein Wort besinge meine Zunge! Denn alle Deine Satzungen sind Recht.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Zum Beistand reiche mir die Hand! Denn Deine Vorschriften hab ich erwählt.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Nach Deinem Heil verlangt's mich, Herr, und Wonne ist mir Deine Lehre.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 So möge leben meine Seele und Dich preisen, und dazu mögen mir verhelfen Deine Weisungen!
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Wie ein verloren Schäflein irre ich umher. Such Deinen Knecht! Denn ich vergesse niemals Deine Satzungen.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
