< Psalm 112 >

1 Alleluja! Wie selig, wer den Herren fürchtet und freudig tut, was er gebeut!
Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
2 Sein Stamm ist mächtig auf der Erde; gesegnet ist der Redlichen Geschlecht.
Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
3 In seinem Haus ist Pracht und Fülle, und seine Milde währet immerdar.
Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
4 Er strahlt den Frommen auf, ein Licht im Dunkel, barmherzig, mild und liebevoll ist er.
För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
5 Wohl geht's dem Mann, der schenkt und leiht, der hierfür seinen Haushalt nach Gebühr einrichtet.
Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
6 Er wankt auf ewig nicht; in ewigem Gedächtnis bleibt er als Gerechter.
Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
7 Vor Unheilsboten bebt er nicht; sein Herz ist unverzagt, dem Herrn vertrauend.
För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
8 Sein Herz ist fest und ohne Furcht; er schaut sogar an seinen Feinden seine Lust.
Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
9 Freigebig ist er, schenkt den Armen, und alle Zeit währt seine Milde; durch sein Vermögen ragt er hoch empor.
Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
10 Der Frevler sieht's und ärgert sich, und zähneknirschend schwindet er dahin; der Bösen Reiz vergeht.
Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.

< Psalm 112 >