Psalm 107
1 "Dem Herrn sagt Dank! Denn er ist gut. Auf ewig währet seine Huld."
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 So singen die vom Herrn Erlösten, die er aus Feindes Hand befreit
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 und aus den Ländern sammelt von Morgen, Abend, Mitternacht und Süden. -
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Sie irren in der Steppenwüste und finden keine Bahn zur Wohnstatt hin.
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Sie leiden Durst und Hunger, und ihre Seele sinkt darob in Ohnmacht.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Sie schreien zu dem Herrn in ihrer Not; Er rettet sie aus ihren Ängsten
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 und leitet sie auf rechtem Wege, die Wohnstatt zu erreichen.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Sie sollen dankbar sein dem Herrn für seine Gnade, für seine Wunder an den Menschenkindern,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 daß er ihr Lechzen stillt und ihren Hunger mit dem Nötigen befriedigt! -
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 In Finsternis und Todesschatten sitzen sie, gebannt in Elend und in Eisen;
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 denn Gottes Worten widerspenstig, verschmähen sie des Höchsten Rat.
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Durch Mühsal beugt er ihren Sinn; sie werden machtlos; niemand hilft.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Sie schrein zum Herrn in ihrer Not; er rettet sie aus ihren Ängsten.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 Aus Finsternis und Todesschatten führt er sie, und ihre Fesseln sprengt er auf.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Sie sollen dankbar sein dem Herrn für seine Gnade, für seine Wunder an den Menschenkindern,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 daß er zertrümmert eherne Pforten und Eisenriegel bricht! -
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Die Kranken leiden schwer ob ihres Sündenwandels und wegen ihrer Missetaten,
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 daß sie vor jeder Speise ekelt und sie des Todes Pforten schon berühren.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Sie schreien zu dem Herrn in ihrer Not; er rettet sie aus ihren Ängsten.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Er schickt sein Wort, macht sie gesund und rettet sie vor ihren Grüften.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Sie sollen dankbar sein dem Herrn für seine Gnade, für seine Wunder an den Menschenkindern,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 ihm Dankesopfer bringen, jubelnd seine Taten künden! -
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Die auf der See in Schiffen fahren und ihr Geschäft auf großen Wassern treiben,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 erblicken hier des Herren Werke und seine Wunder mit der tiefen Flut.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Ein Sturm erhebt sich auf sein Wort, und seine Wellen türmen sich.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Sie steigen bis zum Himmel, fahren in die Tiefen. Ihr Leben ist gefährdet.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Sie tanzen, schwanken wie Betrunkene. Dahin ist ihre ganze Kunst.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Sie schrein zum Herrn in ihrer Not; er rettet sie aus ihren Ängsten.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Er macht den Sturm zum Säuselwind; da legen sich des Meeres Wellen.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Sie jubeln, daß sie stille liegen und er sie an ihr Endziel führt.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Sie sollen dankbar sein dem Herrn für seine Gnade, für seine Wunder an den Menschenkindern
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 und ihn vor allem Volk erheben und ihn im Kreis der Alten loben! -
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Er macht zur Wüste Ströme, zu dürrem Lande Quellenorte,
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 ein fruchtbar Land zum salzigen Grund, der Bosheit der Bewohner wegen.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Er macht zum Wasserteich die Wüste und dürres Land zum Quellenort;
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 die Hungrigen läßt er hier wohnen; Sie bauen eine Wohnstatt dort,
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 besäen Felder, pflanzen Weinberge, die lohnend Früchte tragen.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Er segnet sie, daß sie sich riesig mehren, und läßt ihr Vieh sich nicht vermindern.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Vermindern sie sich, werden sie gebeugt von Druck und Elend und von Jammer,
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 dann gießt auf Fürsten er Verachtung aus und führt sie in die unwegsame Öde.
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Doch aus dem Elend hebt er Arme auf und macht Geschlechter Herden gleich.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Das sehen Redliche und freuen sich, und jeder Frevelmund verstummt. -
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Wer weise ist, beachtet dies, und Anerkennung finden so des Herren Gnadentaten.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
