Psalm 105
1 Dem Herrn sagt Dank! Verherrlicht seinen Namen! Macht seine Taten den Nationen kund!
Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
2 Lobsingt von ihm! Lobt ihn! Erzählt von seinen Wundern all!
Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
3 In seinem heiligen Namen rühmet euch! Von Herzen freue sich, wer nach dem Herrn sucht!
Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
4 Verlanget nach dem Herrn und seiner Herrlichkeit! Stets sucht sein Angesicht!
Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
5 Gedenkt der Wunder, die er tat, der Zeichen, seiner Richtersprüche!
Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
6 Geschlecht du, seines Knechtes Abraham, ihr Söhne Jakobs, seines Auserwählten! -
I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7 Der Herr ist unser Gott, und auf der ganzen Erde gelten seine Urteilssprüche.
Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
8 In Ewigkeit gedenkt er seines Bundes und seines Wortes, das er sprach, ins tausendste Geschlecht,
Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
9 des Bunds, den er mit Abraham geschlossen für Israel als einen ewigen Bund,
på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10 den er für Jakob als ein Recht bestätigt, und seines Eides, den er Isaak zugeschworen.
Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11 "Dir", sprach er, "geb' ich Kanaan, als euer zugemessen Erbe." -
han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."
12 Noch klein war damals ihre Zahl, noch winzig klein und fremd darin.
Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
13 Sie wanderten von einem Heidenvolk zum andern, von einem Reich zu einer andern Nation.
Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
14 Er gab nicht zu, daß jemand sie bedrückte; er warnte ihretwegen Könige:
Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15 "Vergreift euch nicht an den von mir Gesalbten! Fügt keinen Schaden meinen Sehern zu!" -
"Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."
16 Er rief alsdann ins Land den Hunger, jedwede Brotesstütze brechend.
Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
17 Er sandte einen Mann vor ihnen her; zum Sklaven ward Joseph verkauft.
då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
18 in Fesseln zwang man seine Füße; in Eisen ward sein Hals gelegt,
Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
19 bis in Erfüllung ging, was er verheißen, und ihn der Spruch des Herrn bewährte.
till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20 Da ließ der König ihn entfesseln; der Völkerherrscher ließ ihn frei.
Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
21 Er machte ihn zum Herrn in seinem Hause und zum Verwalter über all sein Gut,
Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
22 daß er nach seinem Sinne seine Fürsten lenkte und seine Ältesten belehrte. -
han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
23 Alsdann kam nach Ägypten Israel, und Jakob ward ein Gast im Lande Chams.
Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
24 Er machte fruchtbar dort sein Volk, für seine Feinde allzu zahlreich.
Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
25 Nun wandte er ihr Herz zum Hasse wider Gottes Volk, zur Arglist gegen seine Diener.
de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
26 Er sandte Moses, seinen Diener, und Aaron, den er sich erkoren.
Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
27 Sie zeigten ihnen seine Wunder und taten Zeichen in dem Lande Chams.
De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28 Er sandte Finsternis, und dunkel ward's; doch achteten sie nicht auf seinen Wink.
Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29 Er wandelte in Blut ihr Wasser, und ihre Fische ließ er sterben.
Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
30 Er ließ ihr Land von Fröschen wimmeln bis in die Kammern ihrer Könige.
Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
31 Er sprach; da kam ein Fliegenschwarm und Mücken in ihr ganz Gebiet.
Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
32 Für Regen gab er ihnen Hagel und Feuerflammen auf ihr Land,
Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
33 schlug ihren Weinstock, ihren Feigenbaum darnieder. zersplitterte die Bäume all in ihren Grenzen.
Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
34 Er sprach; da kamen Heuschrecken und Ungeziefer ohne Zahl.
Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
35 Sie fraßen alles Gras in ihrem Land und fraßen ihre Feldfrucht ab.
De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
36 In ihrem Lande schlug er alle Erstgeburt, die Erstlinge all ihrer Kraft. -
Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37 Er führte sie mit Gold und Silber aus dem Lande, und unter seinen Stämmen war kein Müder.
Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38 Ägypten ward ob ihres Wegzugs froh; denn Angst vor ihnen hatte sie befallen.
Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Er breitete zum Schirme eine Wolke aus und Feuer, um bei Nacht zu leuchten.
Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40 Auf ihre Bitte ließ er Wachteln kommen und schenkte ihnen Himmelsspeise zur Genüge.
De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
41 Er öffnete den Fels, daß Wasser flossen, in dürrem Lande Ströme rieselten.
Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
42 Denn er gedachte seines heiligen Wortes und seines Dieners Abraham.
Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
43 So führte er sein Volk mit Jubel fort, mit Jauchzen seine Auserwählten.
Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44 Der Heiden Länder gab er ihnen, ließ sie die Frucht des Völkerfleißes erben,
Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45 auf daß sie seine Rechte hielten, und seine Lehren treu bewahrten. Alleluja!
för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
